Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbetena inom detta område som vi nu för några ögonblick åter
vanda vår uppmärksamhet. ‘
Jag ville, för att tydliggöra metoden och arten af denna
forskning, här anföra några af de utbyten som den ännu vid
sin början teuraat det mönskliga vetandet, men mängden och
storheten äf ämnena kommér mig att stanna tveksam i valet/
Hvarthelst vi vända oss i dessa af menskligt skarpsinne och flit
nysprängda schakter blir dock alltid hufvudintrycket att
mensk-ligheten äfven i sin barndom egde i sina anlag, sin spekulation
och’ sih odling vida mera af det gudomliga än vårt förståndiga
tidehvårf velat föreställa sig. ’ De äldsta indiska och persiska
religionsiirkundema; hvilka nu först börja komma i dagen öch
begripas, innehållå vida mera menskligt förnuft, för att ej säga
aniög om gddomlig sanning, än man vid den första flyktiga
bekantskapen vår Jböjd att erkänna. «Brutum et turpe pecus»
finnés ingenstädes igen, men väl barnsligt klarseende slägten
med naiv klokhetsblick äfven i menskliga tirig. Språk och
civi-lisationsfaser ligga öfvan h varandra, liksom geologiska st ra ta,
och ju djupare man tränger genom dessa andens äflågringar,
destö klarare och renare ligga de ursprungliga elementema i
dagen. Så långt traditionen når tillbaka visar sig ett ordnadt
samhällsskick, understundom med nästan konstitutionella
former; under det stammar af ringare odling uppVisa snart sagdt
feodala institutioner. Stammarnas äldsta öden, Vandringar och
lefnadssäU uttrycka sig i språkets väsende långt innan man
fann behof att uppteckna dem i en historia. Äfven
internationella frändskaper och fiendskaper röja sig stundom i det
omedvetna språkbruket, och bekräftas af tradition och saga. Tvenne
folk med snart sagdt sainma språk, seder och naturbeskaffenhet
egde, enligt bådas sagor, från början gemensanåma bostäder, der .
de i endrägt betade sina hjordar och tillbådo samma
naturmakter. Språken betecknar denna vänskap i det hedersnamn,
Arja, de vördnadsvärde, hvarmed de gemensamt betecknade sig.
I tidernas lopp söndrades frändskapsbandet, den ena stammen
vahdrade sydöstligt öfver Indus fram emot Ganges, medan den
andra styrde sin kosa i sydvest till Irén och grannskapet af
persiska viken* Äfven af söndringen bevai*a språken ett minne,
i det’den ursprungliga ariska beteckningen för gud, deva, hos.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
