Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den vestliga stammen kom att betyda motsatsen , en ond
andemakt, medan Manu, hos Inderna Vivasvati’s eller Solgudens
son, och menniskoslägtets nya stamfader efter verldsfloden, hos
de persiska fränderna kom att beteckna en yngre, arflös och
förskjuten son af samma Vivasvat, eller såsom de kalla honom
Yivanguat, och medan den persiska Yima eller Dschemschid,
åkerbrukets uppfinnare och menniskoslägtets största välgörare,
i det indiska grannlandet nedsjönk till Yama, regenten öfver
dödens ooh skuggornas rike. »
Se der ett exempel på det ljus som ett endå språkbruk kan
sprida öfver hela folks lynnen och öden, otillgängliga för hvarje
annan forskning. Det vore lärorikt nog att äfven i de
sam-stammiga europeiska språken se huru benämningarne för våra
högsta och dyraste föreställningar, nemligen Gud ooh menniska,
gått i skilda banor. Jag vill endast erinra om deras utseende
i de två störa hufvudgrenarne af europeisk munart, nemligen
de germaniska och de romaniska. Hos de förra återfinna vi ännu
den indiska Manu uti vårt eget skandinaviska ooh tyska Man;
ordet betyder ursprungligen den tänkande och
förnuftsbegåf-vade, ooh den forngermaniska traditionen bevisar i talrika drag
det skimmer af vördnad, nästan af helighet, hvarmed begreppet
man hyllades af dessa stammar. Ställde man mensklighetens
begrepp högt, så måste gudomens ställas ännu högre.
Deriva-tionen af ordet Gud, ehuru ej till fullo hetryggad, förklaras
emellertid ej utan stor sannolikhet af det zendiska Khadåta,
eller dess analoga sanskritform Svadatta, den sig sjelf
gif-vande eller alstrande, den sjelfbestämde, hvilket genom det
persiska Khoda öfvergått till det gotiska och skandinaviska
ordet Gud. I romanspråken finna vi idéen menhiska deremot
uttryckt genom derivater af det latinska homo, hvilket enligt
gammal mening skulle betyda den jordiska, jordskapade,
genom frändskapen med humus. Lyckligtvis har en nyare ooh
tillförlitligare forskning tillåtit oss att bortkasta en så sorglig
och förnedrande förklaring af menniskonamuet; ty om ookså den
heliga traditionen säger oss att den första menniskan skapades
af jord, så fullbordades dess skapelse dock först genom den
tefvande ande som skaparen i honom inblåste. En yngre tysk
filolog har nyligen skarpsinnigt ådagalagt att homo måste hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
