Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
invända att dessa oväsentligheter likväl ofta äro i htig grad
karakteristiska för sin tid och på denna grund böra bibehållas.
Välan, de må bibehållas i tifversättningarne i allmänhet,
hvil-ket är tillräckligt för ändamålet att spara dem åt den
vett-giriga allmänheten.. Men så vid t de blott äro karakteristiska för
sin tid och icke tillika för den person som uttalar dem, så må
de i hvarje bearbetning för scenen saklöst bortfalla eller
förändras. När t. ex. den gamla amman i Romeo och Julia,
berättar sig hafva sagt åt sin lilla myndling, när hön engång
fallit frarostupa och stött sig:. «Vänta,. Julia lilla, när dii blir
stor skall du nog lära dig att i stället falla på ryggen», så kän
detta väl. vara löjligt nog att läsa, och äfven anses vara
karakteristiskt för den tid, då sådant kunde yttras från scenen;
men vi .tvifla ej på att den gamla kopplerskäns lasciva lynne
lämpligen kan åskådliggöras genom mindre anstötliga yttranden
i en modern bearbetning.^ — Men vid detta slag af
oVäséntlig-heter har, . som bekant är, den romantiska skolan ellér en del
af den samma lagt en synnerlig vigt för att göra sin
litterärhistoriska hjelte vigtig i hvartenda af sina ord. Ehuru vi med
nöje erkänna värdet af skolans öfversätlningar af Shakspéare,
kunna vi. således ej annat än starkt sätta i fråga huruvida
den någonsin skulle hafva lyckats att bearbeta hans dramer föt
den moderna scenen. Vi frukte att publiken i det fallet allt
för mycket.skulle hafva sett sig inskränkt till nödvändigheten att
företrädesvis beundra oväsentligheter) hvaraf den naturliga följden
skulle hafva blifvit att den inom kort skulle hafva ledsnat vid
det Shakespeariska skådespelet. Ty allmänheten1 har den
bals-starrigheten att aldrig vilja roa sig efter theorier, ehuru den
mången gång roar sig åt dem. Sjelfva Goethe föll på det
olyckliga infallet att icke respektera den dramatiska uppställningen hos
Shakspeare, hvilken likväl just deri var mästare, då han för
theatern i Weimar bearbetade Romeo och Julia. Goéthe
äfven-tyrade visserligen aldrig att taga det tydligen oväsentliga fbr
något väsentligt: deremot råkade han att anse det sceniskt eller
dramatiskt väsentliga för något oväsentligt. Och hur gick det?
Han skämde bort Shakspeare utan att vinna sin afeigt att göra
skådespelet populärt för sina Tyskar. Och dock har säkerligen
Tyskland aldrig haft en större kännare just af den dramatiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
