Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mat ligger på karaktärsutvecklingen. I det antika bestämmes
karakteren väsentligen för hvarje gång af sitt pathos: i det
moderna tillkommer ett nytt moment: karakteren är der redan förut
till en viss grad bestämd genom sin mångfaldigt skiftande
subjektiva beskaffenhet. Denna beskaffenhet, denna kafakterens
naturliga eller sedliga bestämdhet, ytterligare p& ett
genom-gripandé sätt modifierad af det gifna tragiska pathos, måste i
det nyare dramat mimiskt återgifvas. Ett sådant, af en
personlig subjektivitet genomträngd t pathos, hvilket är utmärkande
for vårt drama, borde till skdjnad från det renäré antika,
iärap-ligen betecknas med benämningen passion. M£n passionen
talar icke allenast med ord: den talar äfven med blickar, utrop,
kroppsrörelser. Derfore är spelet så väsentligt for det
moderna dramat. Det antika pathos åter i sin idealiska och theo-*
retiska objektivitet kan ej allenast umbära detta lefvande spel;
det skulle till och med orenas och vanställas af ett lifligt och
känslofullt spel. Ty ett sådant spe), ehuru i allmänhet sannt,
återger dock icke sanningen af detta slags pathos. Derfore kan
det också icke allenast uttalas af masker, utan äfven blott
läsas, utan att mycket lida deraf.
Heldre än att söka göra vårt resonnemang mera bindande
genom ytterligare abstrakta bestämningar, vilja vi belysa det
genom ett exempel, hvilket, såsom vi hoppas, skall blifva både
förklarande och öfvertygande. I Aeschyli storartade trilogi
Orestien, har hjelten Orestes till uppgift att på sin egen
moder hämnas sin faders död. Hans mor, Klytaemnestra, hadc,
såsom bekant är, mördat sin make, Agamemnon, när denne åter
hemkom från Trojanska kriget, for att sedan gifta sig med sin
älskare Aegisthus. Fadrens ohämnade skugga är det pathos,
som drifver Orest till tragisk handling, och kollisionen eger rum
emellan hans sonliga pligt att straffa sin faders mördare å ena
sidan — blodshämnden var nemligcn i grekernas heroiska tid
liksom i vår forntid den enskildes pligt —• och hans Sonliga
kärlek till sin moder å den andra. Kollisionen kan äfven anses
gälla samhällets lag å ena sidan, hvilken skyddar helgden af
äktenskapet såsom sedlig institution och å andra sidan naturens
lag, som bjuder kärlek mellan moder och son. I detta
förfärliga dilemma tvekar den antika hjelten icke. Han dödar sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
