Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
moder, liksom hon Sin make, ooh belastar sig dérigenom i sru
ordning med en skuld, som måste försonas. Han har åtlydt
den lag, som utgjorde hans pathos, men han har tillika kränkt
en makt, som äfven är berättigad. Huru yttrar sig nu denna
kränkta makt för att straffa modermördären ? Sönderslites han
af samvetsqval vid sin moders aska? Ingenting sådant. Han
yet sig hafva uppfyllt sin pligt, och samvete finnes ej der
subjektiviteten ej åtnjuter sin rätt. De gamla språken ega intet
ord, som motsvarar vårt «Samvete.» Föreställningen]
fattades de gamle; men sjelfva saken fanns, dock tillhörande de
subjektiva regioner, som för dem voro en hemlighet.
Samvets-qvalet uppträder derföre hos dem under en blott objektiv
gestalt. Orest är lugn i medvetandet att hafva åtlydt den stränga,
oundvikliga lag, som kallade honom att hlifva sin faders
häm-nare; men den mördade modren har äfven sina. Dessa äre
Eumeniderna, dessa fruktansvärda systrar, som tillhöra de
hemska och vålnadslika skepnader i den grekiska mytbologien, hvilka
synas hafva kommit öfver i densamma från en äldre,
förgången naturkult, och med hvilka Olympens Gudar väl kunde
underhandla, hvilka de stundom kunde blidka, men aldrig vågade
trotsa. Dessa den naturliga lagens stränga beskyddarinnor
förfölja modermördaren med sitt gissel, till dess Pallas Athene
tager honom i sitt beskydd och stäfjar de oförsonligas vrede. —
Enahanda tragiska kollision förekommer äfven i ett modernt
drama, hvilket i många fall varit ett 6vårlöst problem för
sed-nare tidens esthetici — nemligen Shakspeares Hamlet. Hjeiten
har här ungefär samma uppgift som den grekiska Orest. Hans
moder är väl ingen mörderska; men hon har skändligen
bedragit hans fader och gift sig med hans mördare, sin älskare,
hjeltens farbroder. —* Men huru löser Hamlet denna uppgift?
Han löser den icke alls. Huru verkar hans tragiska pathos?
Till hans egen förstöring. Hamlets karakter är icke typisk
så*-som det gamla dramats; den är icke genomträngd och bestämd
af sitt pathos allena: den eger redan förut sin rigtning, hvilken
endast korsas af den nya pligt, som lägges på hans skuldro?.
Hamlet är en fullkomligt modern karakter; han är en vek
svär-mare, hvars föreställningar förvirras, hvars handlingskraft
förlamas af den förfärliga pligt, som ban finner hafva fallit på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
