Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter Carl Xlis oget antröde till regeringen styrde i början
Dela-Gardie utan medtäfiare genom honom. Men då det förnämligast af
DelaGardie inledda förbandet med Frankrike slutligen om ock mot hans
vilja inledt landet i krig, så förenade sig emot bonom hans enskilda
fiender och afundsmän med fredsvin nerna och reduktion spartiet, och
åstadkommo hans fall. Detta skedde vid 1675 års riksdag, som gifvit
Hr F. E» Fåhrseus ftmne till sin gradualdisputation, hvari han med
berömlig forskningsifver sammanställt de uppgifter man eger om denna
märkvärdiga riksdag. Tjugufem år voro nu förflutna sedan 1650 års
händelser hade visat att de ofrälse stånden icke ville efterskänka sin och
kronans rätt, men högadeln hade föga aktat denna varning. Nu
be-gynte vedergällningens stund att komma. Men så stark var denna ti*
den aristokratien genom häfd, genom rikedomar, genom personliga för*
tjenster och utmärkta egenskaper, att den måste splittras inom sig sjelf
innan den kunde fällas; men nu var splittringen tillräckligt stor. Vid
1650 års riksdag hade reduktionen varit fältropet; äfven nu väckte
visserligen de ofrälse stånden fråga derom, men den sak hvari alla
stånden förenade sig och som äfven genomdrefs, det var efterräkningen med
förmyndareregeringen och isynnerhet DelaGardies fall, till hvars
åstadkommande hans fiender icke ens skydde att använda så låga medel
som namnlösa anklagelseskrifter och vrängda uttydningar af hans ord.
Af regeringens begäran om kontributioner och utskrifning togo
ständerna sig anledning att begära upplysning om riket9 tillstånd och om de
förslag som rikets råd varit betänkta på då de begynt kriget, emedan
man omöjligen kunde tro annat än att de då ock vetat medel att
tillgå utan att lita på ständernas kontributioner. Det var adeln som
ifrigast bed ref denna sak, och inom sjelfva rådet segrade partihatet
öf-ver omtankan om egen myndighet och anseende till den grad att 14
rådsherrar, alla DelaGardies fiender, till ständerna inlemnade en skrift,
hvari de förklara sig alltid hafva tillstyrkt fred och sparsamhet och
åberopa rådsprotokollerna till bevis derpå. Det var en hittills i Sverige
oerhörd sak alt ständerna begärde att granska rådets åtgärder och ville
se dess protokoller; de kunde dock till stöd derför åberopa så väl
råds-eden som isynnerhet 1660 års regeringsform, hvilka begge, och den
sednare med alldeles otvetydiga ord, stadga regeringens ansvarighet
inför ständerna. Emellertid stridde yrkandet alldeles mot hittills gällande
praxis. Konungen, hvilken redan gifvit sina förmyndare full decharge
för deras förvaltning och sedan sjelf såsom fullmyndig konung fattat
besluten om kriget, vägrade också i början med stränghet att bifalla
ständernas begäran. Men sedan han rådfrågat rådet och dess pluralitet
tillstyrkt hvad ständerna begärt, gaf han ock sitt bifall. Härmed var
förmyndareräfsten inledd, som jemte reduktionen skulle ruinera landets
förnämsta familjer, störta rådets makt och derigenom aristokratiens, och i
ett gemensamt fall indraga DolaGardie och hans fiender, som just
genom-drifvit denna åtgärd för att störta honom, utan att ana dess följder för
dem sjelfva och hela deras stånd. Men under det rådets makt och
an-seendo sålunda sönderslets af dess egen tvedrägt och förnedrades af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
