Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blef ro dook samma år drtfne på flykten af Sten Sture, ehuru
erfcebiskopen, anstiftaren tiU allt ’detta och mycket annat ondt i
Sverige, måste med nesa rymma till Danmark, hvarifir&n hs»
väl återvände, men endast för att bära afvog sköld mot
fäderneslandet och åter, såsom sig bör, blifva slagen.
Länge fick dock icke Upsala i dessa oroliga tider njuta
något lugn. Ar 1520 samraankomme här biskop Mathias i
Strengnäs och danske befäöiafvaren Otto Knimpe, hvarvid
beslöts, att med vapenmakt anfalla alia dem, som ej tiöllo med
Christian II. Men allmogen började ledsna vid utländskt
för-tryok, och det kom således till en blodig strid ej långt ifr&n
Upsala, hvarvid danskarne måste söka skydd inom stadens vallar.
Här blefvo de val ånyo slagne af svenskarne under Lambert
Mattsons anförande, men som fienden nu fick betydlig
förstärkning, måste de för denna gång draga sig tillbaka och lemna
danskarne i besittning af staden. Tvä år derefter lyckades det
dock bättre för *n af >Gustafs fältöfvers tar, den tappre Lars
Eriksson. För att trotsa den obetydliga, under dennes befäl
anryckande styrkan, hade Bengt Bjugg, som då innehade
Upsala, låtit anställa ett gästabud för sina män, hvilket dook
slutades såsom man kunde förutse, nemligen att desse togo för
mycket tiU bästa odh insomnade. Fram på morgonen
ötfver-raskade dem Lars Eriksson ooh lät genast antända
efitebiékops-kuset, Bjuggs högqvarter. Denne förlitade sig emedlertid i
yttersta nödfall på en betädkt gång, som ledde till domkyrkan,
hvarigenom han trodde sig kunna komma ut samt falla de
belägrande i ryggen; men svenskarne, som förutsett detta, skjöto
med fyrpilar eld på gången, »om var af trä. Dä Bjugg nn såg
alfct förloradt, iät han sticka alla kringliggande hus i brand,
ech under den förvirring, som deraf uppkom, tog han med
några få ryttare vägen åt Flottsund. Men Lars Eriksson märkte
detta och förföljde honom. Bjugg hade väl sin hästs snabbhet
att tacka för det han undkom, men han blef deck vid detta
ti&fälle så sv&rt sårad i armen af en pil, att han kort derpå i
Stockholm afled. Samma år var äfven Sverige på väg att göra
en des största förlust, som vid denna tid kunnat drabba det.
Gustaf Eriksson öfverraskades nu i sin ordning uti Upsala af
erkebiskop Trolle, som kom från Stockholm med mångdubbelt
öfverlägsen styrka. Gustaf drog sig då tillbaka, men upphanns
vid Ladeby vad, det nu så kallade Läby, af ‘erkebiskopens
ryttare, kolkeds här 1 vattnet utaf en af sina egna hofmän, och
var nära att drunkna, om Icke de ryttare, som redo närmast
bakom honom, med lifsfara vändt om och hållit ’fienden på
af-stånd, till dess Gustaf var i säkerhet. Annat var förhållandet
endast 4 år derefter, då, vid ett gästabud hos erkefoiskopen
Johannes Magni, denne i sin förmätenhet drack den unge
konungens skål med orden: Vår Nåde dricker Eder Nåde ett godt år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
