Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han vanligen vistades, omgifven af furstlig prakt och hofhållning,
bemäktigade han sig domkyrkans förnämsta dyrbarheter, flyktade
med dessa öfver till Danzig och slöt ändteligen 5 år derefter eller
1538 sin oroliga lefnad uti Lenda kloster i Polen. Först från
denna tid kan man anse Linköping förenad med riket.
Under katholska tiden hade staden utom sina 3 kyrkor,
hvarom mera nedanföre, icke mindre än 5 kapell. Alla Själars-
Besökelse-, Wårfru-, Helga Kors- och S:t Örjans samt 2:ne Gillen,
S:t Olofs och S:t Andreæ. Dessutom voro här 2:ne kloster,
Gråbrödraklostret, anlagdt 1278 och Bernhardiner- eller
Cistercienserklostret, af hvilka det förra skadades af eld 1416 och 1422, afbrann
1546 och det senare förstördes före 1500-talet.
Att denna stad skulle hafva varit utsatt för en mängd olyckor,
en följd så väl af dess läge i den bördigaste delen af riket som af
dess herrskares deltagande i de flesta dåtidens politiska
tilldragelser, är naturligt. Än se vi således den verldsliga makten i delo
med den andliga, såsom då konung Birger 1317 inlade en
besättning i staden, förmodligen för att, såsom ordspråket lyder, hålla
tummen på ögat på biskop Carl Båt, en prelat hvilken mer
tycktes vilja sälla sig till hans bröder, hertigarne Erik och
Waldedemar, än honom. Slapp staden då möjligen med möda undan
alltför hårda utpressningar, så lärer den deremot 1388, då
Vitalianer och Hättebröder, under föregifvande att bistå konung
Albrecht, för egen del framforo såsom sjöröfvare, af dessa blifvit
plundrad. Samma olycka drabbade staden 1464 genom danskarne,
derföre att Linköpings biskop, Kettil Wase, försvarat erkebiskopen Jöns
Bengtson Oxenstjerna mot Christian af Oldenburg, ja, med väpnad
hand ställt sig i spetsen för uppresningen emot honom. 1480 skall
äfven den orolige marsken Erik Carlsson Wase vid Linköping
blifvit slagen af Sten Sture och slutligen 1520 oroligheter förelupit
härstädes, förorsakade af den ostadige Hemming Gadds besök,
hvilken dels ville troligen öfvertala kapitlet att erkänna honom,
fastän bannlyst, såsom biskop derstädes, dels förmå stadens
invånare att hylla Christiern II. Vid underrättelsen härom
sammanrotade sig då Östgötharne och kringrände biskopsgården, så
att den åttioåriga gubben med möda undkom, men endast för att
samma år i Finland falla för Christierns bödelsyxa, för hvilken
konungs skull han uppoffrat allt, ända till heder och samvete.
Då staden, jemte ofvannämnde plundringar, äfven varit
utsatt för flere svårare eldsvådor, samt pesten, som både 1291 och
1350 förhärjade densamma, kan man ej förundra sig öfver att den,
oaktadt all glans domkyrkan och biskopssätet deröfver spred, dock
1481 nämnes i betydenhet efter både Söderköping och Wadstena.
Väl hade staden äfven år 1520 besök af Christian Tyrann,
men invånarne sluppo dock med blotta fruktan derifrån, under det
konungen i kringliggande nejd, såsom vid Wadstena och i Nydala
kloster, rasade fram som ett vilddjur. Från Linköping var det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
