Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om natten vid månsken, men dels var vägvisaren ej pålitlig, dels
hade man söndersågat isen utanför fästningen på den sida, hvarifrån
anfallet skedde, i följe hvaraf många svenskar omkommo. Efter att
således i 3 timmars tid hafva uthärdat en liflig eld från skansen och
2 der invid liggande danska örlogsfartyg, måste svenskarne för denna
gång draga sig tillbaka. Sedan de likväl i slutet af månaden
intagit Christianopels fästning, återvände de till CarIshamn, hvilket de nu
inskränkte sig att blockera. Knappt hade de emedlertid fattat fast
fot i Asarum och kringliggande byar, förrän danske befälhafvaren
i Christianstad sände öfverste Aderkas med 400 dragoner, 800 man
soldater och en mängd snapphanar för att undsätta Carlshamn. Axel
Wachtmeister, underrättad härom, medtog i hast 20 ryttare, anföll
fienden i mörkret och uppehöll honom så länge, till dess Hans
hunnit samla den öfriga styrkan af vid pass 500 man och understödja
brodern. En del af fienden blef nu nedgjord, många tillfångalogos
och återstoden grep till flykten. Nu blefvo de kanoner och mörsare,
hvilka eröfrades i Christianopel, hämtade derifrån, planterade på
Hinseberget och skansen beskjuten. Efter få dagars bombardering
kapitulerade danske befälhafvaren den 19 Mars och genom de tvänne
bröderne Wachtmeisters samt riksrådet J. Gyllenstjernas tapperhet,
hvilken bidragit till eröfringen af Christianopel, återvanns således för
ögonblicket den blomstrande provinsen Blekinge åt svenska kronan.
Men redan året derefter, 1678, infunno danskarne sig åter
utanför Garlshamn. 8 till 900 man starke landstego de i Juli månad vid
Sandvik, -J:dels mil öster om staden, under anförande af öfverste
Stuart. För några dukater visade dem en borgare i staden vågen
genom skogen. Vid östra tullporten började de att kasta
beck-kran-sar på husen och fortsatte dermed Ronnebygatan framåt. Rådhuset,
skolan och 18 andra byggnader lades i aska. Äfven afbrann
klockstapeln, hvarvid urverket förderfvades och klockan smälte, så att
man någon tid derefter med trumslag måste sammankalla folket till
gudstjenst. Då nu stadens invånare kommo ut ur kyrkan, ty
anfallet skedde just en söndag, och fingo hjelp af det svenska krigsfolk,
som var förlagdt utom norra stadsporten, lyckades det deras
förenade bemödanden att åter drifva fienden ur staden. Flere danskar
togos härvid till fånga och af dem fick man icke allenast veta huru
dervid tillgått, utan de utvisade äfven förrädaren. Denne var en
liten, gammal man, som efter sin födelseort i Småland allmänt
kallades Piskedala Ola. Sedan hela borgerskapet blifvit sammankalladt,
fälldes öfver honom en dom, som visserligen kan anses ganska sträng,
men som dåvarande tidsförhållanden till någon del rättfärdigade.
Hans hus, som var beläget vid östra tullporten, blef nemligen till
hälften nedrifvet och deraf byggdes utanför staden ett bål, hvarpå
förrädaren blef lefvande bränd. Återstoden af huset förblef till
var-nagel flera år stående orörd. Freden, som i slutet af September
1679 slöts i Lund, återgaf väl landet ett yltre lugn, men det inre
återställdes först, sedan snapphanarne blifvit fullkomligt besegrade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
