Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nemligen Marcus Meyer och Jörgen Wullenweber i Lübeck,
Ambrosius Bogbinder i Köpenhamn och Jörgen Kock i Malmö förenade sig
för att, såsom det föregafs, återuppsätta Christian II på tronen, ehuru
den innersta tanken, hvilken de begge sistnämnde kanske ej kände,
troligen var den, att återställa den makt, som genom nordiska
handeln under medeltiden legat i Hanseaternes händer och hvilken desse
förutsågo allt mer och mer höll på att undgå dem. Men konsten
var att få en krigserfaren anförare, hvilken genom namn och
anseende kunde understödja deras planer. En sådan funno de slutligen,
efter mycket letande, i en slägting till Christian, grefve Kristoffer af
Oldenburg, hvilken, sedan han fått sig sin arfslott utbetald af sina
bröder, då lefde såsom kanonikus i Cöln. Genom deltagande i flera
fälttåg mot turkarne hade han samlat krigserfarenhet. Från denna
period vill man härleda ordspråket: att komma i grefvens tid. Nu
hade man ett hufvud, men själen i företaget voro dock de
Lübeckske borgmästarne samt Jörgen Kock. Denne visade sig ej overksam,
då tiden var inne att handla. Den 28 Maj 1534 lät han bedja
befälhafvaren på slottet, Mogens Gyllenstierna, om ett samspråk på
rådhuset i ett för borgerskapet vigtigt ärende, och då denne utan
misstroende ditkom, arresterades han genast, borgerskapet
beväpnades och med samnad hand stormades och nedrefs det nya slottet,
hvilket dock redan 1529 blifvit mycket skadadt genom en eldsvåda.
Ett, ehuru misslyckadt, försök gjordes äfven mot Köpenhamn.
Då Lübeckska flottan anlände till Sundet, förenade Kock sig
med grefve Kristoffer och Meyer, hvilka nu gemensamt underlade
sig Seland och läto hylla Christian II. Detsamma skedde S:t Laurentii
dag på Lybers hög vid Lund af skånska adeln, fastän med motvilja.
Kock återvände nu med sina segrande skaror till Malmö, der grefven
på samma gång höll sitt intåg. För att visa sin frikostighet, som
dock ej kostade honom något, och derjemte tillvinna sig
Malmöboarnes förtroende, skänkte han staden vid detta tillfälle alla en mil rundt
omkring densamma liggande byar. Från denna tidpunkt härleder sig
ett mynt, som har den högst sällsynta egenskapen att upptaga 2:ne
herrskares namn, ehuru de ej varit medregenter, eller rättare sagdt
herrskarens och hans förnämste härförares. I Malmö slogs nemligen
ett silfvermynt å hvars framsida man ser en monark på sin tron med
omskrift: Christernus D G Rex Daci 1535. Dess baksida deremot
framvisade Oldenburgs och Delmenhorsts vapen, hvaromkring lästes:
Christophorus comes Oldenbu, samt: Moneta no Malmogensis XXXV.
Emedlertid hade hertig Christian af Holstein blifvit vald i
Jutland och Fyen samt uppstigit på Danmarks tron under namn af
Christian III. Nu var hufvudfrågan för de förbundne att kunna
bemäktiga sig så många städer som möjligt. Detta lyckades äfven med
Landskrona och Helsingborg, men i den sistnämnde staden förklarade
sig oförmodadt riksmarsken Tyge Krabbe för Christian III samt
öfverrumplade och tillfångatog borgarmästaren och amiralen öfver
Lybska flottan Meyer och Mickel Blick, en af grefvens förnämsta anförare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
