Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den förre steglades icke långt derefter i Helsingör. Jörgen Kock
undkom med möda pâ en båt. Han kastade sig in i Malmö och
försvarade staden med mycket mod, ehuru Christian III från
Köpenhamn sändt förstärkning till sina trupper. En gång var han dock
nära att genom förräderi blifva fången. Någon, man vet icke
rätt hvilken, betjenade sig af den förvirring, som uppkom genom
ett låtsadt anfall af fienden, för att inifrån öppna en af
stadsportarne, men danskarne passade icke på och ögonblicket gick
förloradt. Emedlertid fingo 6 borgare med lifvet plikta härföre.
Slutligen, då Lybeckarne öfvergifvit sina bundsförvandter genom att sluta
separatfred, skickade äfven Kock ombud till Christian, ja, begaf sig
sjelf till honom och lyckades, såsom man tror, genom yppandet af
de förbundnes hemligaste planer, att utverka ganska fördelaktiga
vilkor för sig och staden. Malmö fick behålla sina privilegier,
lutherska läran tillförsäkrades om skydd äfvensom, efter lång strid, den
begäran bifölls att intet slott ånyo skulle uppbyggas. Den 11 April
1536 höll ändtligen Christian III sitt intåg i staden åtföljd af Jörgen
Kock. Denne hade föranstaltat om en måltid på rådhuset till
konungens ära och då denna var slut, bad han konungen, i borgerskapets
namn, att såsom en ”välkomma” af detsamma mottaga den stol,
hvarpå han sutit. Förundrad ville konungen i början ej göra det,
men då Kock förklarade att konungen ej i sitt våld egde en så
dyrbar stol, gaf han med sig. Jörgen Kock hade äfven ganska rätt, ty
alla 4 stolparne, som uppburo thronsätet, voro ihålige samt fyllde
med danskt silfvermynt.
Vi hafva ofvanföre sett hvilket slut Marcus Meyer fått och
Wul-lenweber blef vid samma tid tvungen att taga afsked samt sedermera
arresterad och afrättad under en resa till Vehrden. Då grefve
Kristoffer och hertig Albrecht af Mechlenburg, som äfven, i egenskap
af slägting till Christian II, sällat sig till upprorsstiftarne, i slutet af
Juli ofvannämnde år uppgåfvo Köpenhamn och måste beqväma sig att
på knä begära förlåtelse af konungen, inbegreps väl dess borgmästare
Ambrosius Bogbinder i den allmänna amnestien, men då han ej
långt derefter af en enka anklagades för ett mot henne begånget
våld, tog han medelst gift lifvet af sig. Jörgen Kock ensam, som
visste vända kappan efter vädret, blef snarare mäktigare efter än före
sitt förräderi.
Till börden Westfalare, kom han i ungdomen ganska fattig till
Malmö, blef derstädes först myntmästare, hvarföre han efter tidens
sed äfven kallades Münter, ett namn som i historien länge omvexlat
med hans verkliga, uppsvingade sig derpå till borgmästare och blef
sedan af konung Fredrik I adlad och slagen till riddare. Derjemte
erhöll han såsom skänk Borreby, samt såsom förläning Tomarps stad
och kloster nära Cimbritshamn. Tilläggas bör äfvenledes att det först
var efter denne sin välgörares död Kock grep till vapen, för att,
såsom det hette, försvara Christian II:s rätt. Detta skedde ock under
den mellanregering af 3 år, hvilken Danmark efter Fredrik I:s död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
