Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvad vigt svenska regeringen fästade vid Malmö synes deraf att
den bland svenska städer fick sitt rum näst efter Götheborg, från
hvilken rang den nu visserligen blifvit undanskjuten af Norrköping
och Gefle, men hörer dock ännu till andra klassen och intager vid
riksdagarne femte rummet. I början af denna period styrdes den,
utom af sin magistrat, af en burggrefve och en president, af hvilka
den ene var konungens ombud, såsom sådan magistratens förman
och förde tillika ordet i inqvarterings-kommissionen, då den andre
endast hade med justitie-ärender att göra, något som motsvarade en
nuvarande justitie-borgmästare. Burggrefven hade stadens nycklar i
förvar, men 1665 nämnes derjemte en kommendant i Malmö. År
1677 afskaffades burggrefskapet och Ehrenberg var den siste, som
beklädde detta embete.
Länge fick dock ej Malmö tid att repa sig, ty redan 1675
utbröt åter krig mellan de båda grannstaterne. De båda konungarne
skyndade att i egna personer anföra sina trupper och i början af
påföljande året hade Carl XI sitt högqvarter i Malmö. Men snart
måste han draga sig tillbaka för öfvermakten i det han vid
afmarschen inlade stark garnison i staden. Från Juli månad ända till
November detta år hölls den derpå blockerad, då dels svenska härens
närhet, dels den stränga vintern och brist på foder tvingade
danskarne att för denna gång upphäfva belägringen.
De återkommo likväl om sommaren 1677 för att med ännu
större kraft, om ej ihärdighet, förnya anfallet på denna fasta plats.
Nu, liksom förra gången, förde fältmarskalken och
generalguvernören, friherre Fabian von Fersen befälet derstädes. Besättningen
utgjorde omkring 4000 man och borgerskapet måste äfven gå till valls,
men anförarens mod ingjöt förtröstan i allas hjertan. Belägringen
varade en månad. Under tiden gjorde öfverstlöjtnanten F.
Wachtmeister en gång bland andra ett utfall, som lyckades så väl, att han
ej allenast dref fienden långt utur de af honom uppkastade linier,
utan tillfogade honom äfven en förlust af 100 man. Både slottet och
staden ledo mycket af de bomber fienden inkastade. Slutligen,
natten mellan den 22 och 23 Juni beslöt han att storma, men blef med
betydlig förlust tillbakaslagen. Icke dess mindre förnyades
stormningen åter natten mellan den 26 och 27, men nu på 8 punkter. Slott
och stad anfölls på en gång; snart hade fienden eröfrat ett utanverk
vid strandporten och besteg nu vallen. På Fersens befallning
riktades då några kanoner mot stormbryggorna, dessa nedskjötos, danske
majoren Bibau var på väg att öppna en stadsport, men bron brast
under rytteriets tyngd och de på vallen varande nedhöggos eller
tillfångatogos. Danskarnes förlust i döde, sårade och fångne antages vid
detta tillfälle hafva uppgått till 4000 man eller lika mycket, som
hela svenska garnisonen. Dagen derefter upphäfdes belägringen. Till
everldligt minne häraf insattes en konstgjord bomb i rådhusets södra
gafvelvägg och årligen den 26 Juni gjordes på predikstolarne
tacksägelse för stadens frälsning, hvilket bruk lärer hafva fortfarit ända till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
