Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af myntets afkastning, synes det hafva kommit i synnerlig
verksamhet, men upphörde småningom, sedan ett mynthus 1400 inrättades
i Malmö. Ett bland de sällsyntare mynt, som finnas, lät Erik af
Pomern före sin afresa till Jerusalem härstädes prägla. Det lärer
aldrig kommit i handel och vandel, utan endast användts till
presenter samt skulle derjemte vara det första guldmynt, som blifvit
slaget i norden.
Med de ofvanuppräknade oroligheterne från skånska böndernes
sida var det ännu icke slut, ty 1525, sedan Severin Norrby satt
«ig i besittning af Skåne, finner man Johan Rantzau och Tyge
Krabbe, konung Fredrik I:s fältherrar, S:t Egesips dag eller 7 April
vid Lund hafva slagit en bondehär af 8000 man, anförd af enjunker
Moritz af Oldenburg. Denna här, som var lägrad i Lund, utryckte
och bildade utanför södertull en vagnborg. Härifrån gjorde den nu
utfall, men blef tillbakaslagen med den kraft att den förföljdes inom
sjelfva vagnborgen och led ett stort nederlag. 1,500 af Norrbys
anhängare stupade, 500 tillfångatogos och af bönderne blefvo dessutom
3000 på platsen. Först sedan Rantzau ytterligare den 29 i samma
månad vid Brunketoffte lund slagit en ännu större här, som
uppgif-ves ända till 24,000 man, och livarvid omkring 2,200 lära blifvit
på platsen, kunde man anse detta bonduppror hämmadt.
Emedler-tid lärer detta sistnämnda slag snarare vunnits genom fiendens
förräderi och feghet, än Rantzaus egen tapperhet, emedan det i
folkvisan heter om Otte Stison, böndernes anförare:
”Otte Stison med sin blakkede Hest —
Og det sagde Palle, vor Grande —
Jeg troer, at Skoven liun er os bedst;
Han lakked flux efter de Andre.”
* Grymt framforo danskarne härvid icke allenast mot bönderne,
utan äfven mot städernes borgare, af hvilka, efter slaget vid Lund,
icke mindre än 60 blefvo ihjelslagne, sedan man släpat många af
dem ut ur sjelfva domkyrkan, dit de tagit sin tillflykt. Till så
fruktansvärda utbrott kan inbördes kriget gifva anledning, i synnerhet
då det, såsom här, inträffade på en tid af jäsning äfven i andligt
hänseende.
Men också till en mängd betydelsefulla tilldragelser af gladare
natur har Lund varit vittne, såsom då Knut den Helige och många
hans efterträdare längre tider uppehöllo sig här, eller då Waldemar
Seier 1204 och Erik Plogpenning 1241 härstädes blefvo krönte.
Konung Olof, Margarethas son, mottog likaledes 1376 på Lybers
hög utanför staden Skånes ständer, hvilka sedan högtidligt hyllade
honom i domkyrkan, och Erik XIII firade härstädes 1410 sin
förmätning med engelska prinsessan Philippa, sedermera så
namnkunnig både såsom exemplarisk maka samt såsom svenskarnes
välgöra-rinna och regentinna. Det berättas att konungen, bland annat, med
henne såsom hemgift bekom en guldstång af 100,000 guldgyllens
värde. Christian I, stamfader för Oldenburgska konungahuset, var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
