Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och bråder, utan äfven flere års skattefrihet för personer, hvilka ville
uppföra några byggnader, men dels den ifrågaställda gaturefningen,
dels invånarnes fattigdom omintetgjorde till större delen dessa
regeringens välvilliga afsigter. Handeln med allmogen aftog äfven
betydligt, emedan landtmannen heldre reste till sjöstäderne, der han fick
bättre betaldt för hvad han kunde aflåta. Lundaboarne begärde 1669
att i stället för staket omkring staden få uppkasta en jordvall och
graf deromkring, emedan borgrarne i obefästade städer, till
förekommande af tullförsnillning, voro pligtige att förse staden med antingen
det ena eller det andra.
Den nya akademien hade väl redan 166S blifvit upprättad, men
en ny tid af oro inträffade ånyo, då kriget med Danmark åter 1676
utbröt. De båda konungarne, inseende viglen af de landskaper,
hvarom nu var fråga, ställde sig sjelfve i spetsen för sina armeer.
Då danskarne från Helsingborg drogo sig mot Lund, skyndade Carl
XI efter för att försvara denna dyrbara klenod i Sveriges krona.
Andtligen hade han lyckats samla sä stor styrka att han ansåg sig
fienden vuxen. Oaktadt de mångfaldiga olika uppgifterne kan
man antaga hvardera härens styrka till 11 å 12,000 man. En hel
månad skillde endast Lödde å de båda härarne från hvarandra och
konung Carl, som beslutat att anfalla, dertill föranlåten så väl af
Lunds fara, som af den nöd hären midt i vintern led, gick
slutligen om natten mellan den 3 och 4 December i all tysthet öfver den
tillfrusna ån. Men Christian V höll god krigstukt i sin armé,
hvil-ken således ej var så lätt att öfverraska. I gryningen upptäcktes
svenskarnes marsch och danska hären ryckte oförtöfvadt ut ur sitt
läger. En ovan syn var det i sanning att se 2 härar marschera i
sned riktning från samma sida till samma mål, ty Helgonabacken vid
Lund var, såsom en gammal författare yttrar, ”denna gång bruden,
hvarom man dansa skulle.1’ Mellan klockan 8 och 9 om morgonen
råkade svenskarnes högra flygel på danskarnes venstra och de
sena-res öfverlägsenhet på denna punkt hotade länge att rycka segern ur
svenskarnes händer. Finnarne drefvos på flykten, general Siegroth
stupade, men lifregementet, anfördt af NilsBjelke, gjorde ett
hjelte-modigt motstånd. I spetsen för 9 sqvadroner kavalleri gjorde då Carl
XI ett anfall, som kröntes af den största framgång. Danskarne
flydde och bland dem Christian V, hans broder prins Georg och
general Arensdorff. Först togo de tillflykten till sitt läger, men, då detta
icke mera kunde försvaras, till Landskrona. Carl var i hamn och
häl, men förföljde dem dock ej längre än en knapp svensk mil.
Detta var äfven af högsta nöden, ty med yttersta möda hade
sven-skarms venstra flygel, som stod mellan Sliparbacken och Nöbbelöfs
kyrka, och bestod endast af 10 bataljoner, kunnat hälla stånd emot
dem, danskarne hade på denna punkt. Generallöjtnant Galle hade
stupat, äfvensom öfverste Borckhusen, hvilken i spetsen för ett finskt
dragonregemente, af honom sjelf uppsatt, genom sitt tappra försvar
hindrat hela denna flygels upplösning. På samma sätt hade svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
