Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för plundring och sedan åter, icke fullt ett fjerdedels sekel derefter,
skådade fienden inom sina murar, men nu tillät dock försynen att
det lilla samhället, för attt någorlunda återfå krafter, skulle njuta
lugn i 73 år, under hvilken tid staden fick ett helgeandshus, stiftadt
1470 af bröderne Acho och Påvelt Laxmand. Äfven af danske
ko-nungarne omfattades den under samma tid med mycken välvilja,
Christian gaf 1477 ett betydligt anslag till förenämnde helgeandhus,
som då förvandlades till hospital, och konung Hans skänkte till och
med kungsgården Erikstorp till staden, samt dessutom 3 bondgårdar
i Örja, tillsammans utgörande 2 hela hemman. Fredrik I lät
likaledes, för att upphjelpa stadens sjimkande välstånd, derstädes
anlägga ett mynthus, hvarest 4 olika sorter silfvermynt slogs. Ett af
dessa bar Oldenburgska vapnet och konungens namn på ena sidan
samt på den andra 3 lejon i en sköld med omskrift: moneta nova
Landskron. 1524. Ett annat har på framsidan Oldenburgs vapen i
en sköld, som ligger på ett kors med omskrift: Fredericus D. G.
Rex Dacie; å baksidan liksom på det förra 3 lejon i en okrönt sköld
och i kanten: Moneta No v. Landskro 1524. Följande år lårer dock
präglingen derstädes upphört.
Att staden under medeltiden haft ett Knutsgille är utom all
fråga, så mycket mer som ännu i konstkammaren i Köpenhamn
förvaras dess sigill, föreställande Knut den Helige med riksäple i högra
och liljespira i venstra handen. Kring kanten läses derjemte:
Sigil-lum Fraternitatis Sancli Canuti Landescrone in Scania. Detta gille
har likväl, liksom det i Skanör och Falsterbo, längesedan upphört.
Under första hälften af 16:de århundradet inträffade emellertid
åter en svår tid för staden. Så snart Severin Norrby, Christierns
nitiske kämpe, efter dennes afsättning och flykt, år 1525 å hans
vägnar inbrutit i Skåne och bemäktigat sig Lund, tågade han
oför-töfvadt mot Helsingborg, hvars belägring han började. Då
emedler-tid Fredrik I:S höfvidsmän, Johan Rantzau och Tyge Krabbe den 7
April vid den förstnämnde staden slagit hans anhängare, så att de
måste utrymma densamma och med förlust draga sig tillbaka, såg
han sig äfven tvungen att upphäfva belägringen af Helsingborg. Han
inkastade sig nu i Landskrona, hvilken stad han redan förut intagit
och med skånska böndernes tillhjelp be fästat, samt drog till sig 2,000
ryttare och knektar, hvilka undkommit nederlaget vid Lund. Men
Rantzau och Krabbe töfvade icke att förfölja sin motståndare.
Belägringen började. Då spred sig under en natt i danska lägret det
rykte att Otte Stisson med en bondehär af 12,000 man ämnade
angripa detsamma. De danske anförarne hyllande ordspråket: bättre
förekomma, än förekommas, bröto då, den 29 April, upp med hela
sin här fienden till mötes. Följden var slaget vid Brunketoffte lund,
en mil från Landskrona, och hvarom ofvanföre blifvit taladt. Länge
var detta slag oafgjordt, men genom sin anförares oduglighet eller
förräderi sågo sig bönderne, oaktadt ett tappert motstånd, slutligen
så försvagade att de, genom adelns bemedling, fingo lejd. De måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
