Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Något ljusare utsigter för framtiden öppnades väl för staden,
då det 1680 beslöts att fästningsverken skulle raseras, hvarigenom
staden, såsom öppen, både befriades från vådorne af en stormning
och förlusterne vid nedrifvandet af de hus, som kunde vara menlige
för fästningens försvar. Hittills hade staden varit ganska starkt
befå-stad, ty utom 4 fasta stadsporter, inneslöts den ännu 1676 af vallar
med 10 bastioner, samt grafvar och glaciser utomkring. Regeringen
biföll borgerskapets hemställan om raserandet af fästningsverken, på
det ej danskarne, i händelse af ett nytt krig, och i fall de skulle
lyckas bemägtiga sig staden, måtte kunna begagna orten till
stödjepunkt för fiendtligheterne. Ehuru ifrån denna tid obefästad hade
staden dock ända till efter 1713 kommendant.
Såsom någon ersättning för de förskräckliga lidanden Helsingborg
nnder kriget varit underkastad, erhöll staden 1693 fyra frihetsår från
utgörande af skatt, och 3 år derefter nedsattes båtsmanshållel till
hälften. En mängd krigsgärder hade äfven bidragit att utarma
staden och ännu 1693 hade den icke ålerbekommit ett förskott af
16,000 daler silfvermynt till svenska kronan. Borgerskapet var af
kriget så ulblottadt, att ej handeln kunde taga någon synnerlig fart.
Förslag till stadgar för ett handelskompagni uppgjordes år 1693, men
huruvida de vunnit bekräftelse är okändt. Landskrona var ock en
synnerligen svår medtäflare till Helsingborg, som vid sistnämnde tid
var, i följe af allt detta, så utarmadt, att krono- och
stadsskal-lerne måste utmätas.
Emedan staden ganska sannt, enligt en gammal författares ord,
låg ”midt i ulfvamunnen”, var det ännu ej slut på de lidanden
kriget skulle förorsaka densamma. Efter det olycksslag, som
träffade Sverige genom slaget vid Pultava, uppblossade åter krigslågan.
Den 3 November 1709 landsteg konung Fredrik IV med 3,000
man vid Rå fiskläge, hvilken ort, efter hvad vi förut sett, tyckes
hafva varit danska konungarnes älsklingsplats vid dylika tillfällen.
Snart följdes äfven denna afdelning af 15,000 man. Lund besattes
och Malmö inspärrades. Stenbock, som var generalguvernör i Skåne,
kunde i början, med endast 3,000 man kavalleri, ej göra något
synnerligt motstånd, ty man kan sannerligen ej tala om infanteri, då
det endast bestod af 500 man sacksiska fångar, hvilka också vid
första tillfälle gåfvo sig till fånga. Småningom visste han dock,
genom att inöfva unga bonddrängar tillsammans med den slående
hären, att bilda sig en armée.
K slutet af Januari 1710 såg sig Stenbock slutligen i spetsen för
en sådan, bestående af tillsammans 9 re gem en ter till häst och 10
till fot eller emellan-7 och 8,000 man. Visserligen var detta ganska
litet, då fienden var mer ån dubbelt så stark, men
fosterlandskärleken hos truppen och skickligheten hos öfverbefälhafvaren ersatte hvad
som brast i antal. Emedlertid förstärktes den efter hand, så att
den, innan det kom till något afgörande, bestod af nära 14,000 man,
hvaraf 6,000 man rytteri och återstoden fotfolk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
