Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då danskarne nu märkte att Stenbocks afsigt var att afskära
dem från Helsingborg, lemnade de Christianstadstrakten och ryckte
skyndsamt mot förstnämnde stad, dit de hanno den 26 Februari.
Hår hade de nu i ett fast läger, som både fram före och på sidorne
var betåckt af moras, med framgång kunnat afbida svenskarnes
anfall, men danske öfverbefälhafvaren Rewentlau, som sjuknat,
Öfver-lemnade befälet åt Rantzau, hvilken var för stridslysten, att inom
sina förskansningar med lugn kunna afvakta hvad komma skulle.
För att få utveckla sitt kavalleri förde han derföre danska
hären, bestående af 3,900 man af ofvannämnde vapen och 9,900 man
fotfolk, den 28 Februari uppå höjderne vid Helsingborg. Högra
flygeln sträckte sig öfver vägen från staden till Kropp och den venstra
öfver vägen till Pilshult. Ej förrän vid middagstiden börjades
slaget, emedan svenskarnes venstra flygel måst göra en rörelse, på det
den ej skulle bli öfverflyglad af fienderne, och dctla hade tagit tid i
anseende till de moras, hvilka man måste öfvergå. Burensköld gjorde
på denna flygel första anfallet med endast 9 sqvadroner och
danskarne blefvo väl i början tillbakadrifne, men då Rantzau sjelf satte
sig i spetsen för dem, blef förhållandet omvändt, sedan Burensköld
och generaladjutanten Bildstein blifvit tillfångatagne. Detta varade
dock icke länge, ty sedan Gyllenstjerna och Lewenhaupt bragt de
flyende i ordning samt Diicker och Bennet från högra flygeln blifvit
beordrade att skynda den venstra till undsättning, tog saken snart
en lycklig vändning. Förgäfves stred Rantzau med lejonmod; sårad
både i bröst och arm måste han låta föra sig ur striden. Förgäfves
skickade general Dewitz, som förde befälet på danskarnes venstra
flygel, en mängd trupper till den högras förstärkning; svenskarne
hade nu en gång på denna punkt öfvervigten och bibehöllo den.
1 centern var utgången af striden länge tvifvelaktig. Dels de
moras, hvarigenom svenskarne måste framträuga, dels fiendens
ställning på höjden, försvarad af kanoner och spanska ryttare, försvårade
hår anfallet. Oförskråckt förde dock öfverste Hamilton de sina i
elden och sedan de, pä 30 stegs afstånd, gifvit en salfva, anföllo de
med pikar och bajonetter. Lika manligt angrepo generalmajorerne
Palmqvist, Taube och Sparrfelt. Men danska grenadiergardet
kämpade med sådan förbittring att utgången länge var oviss. Slutligen,
då en sachsisk bataljon anföll det i flanken och Cronstedt med sitt
artilleri på 15 stegs afstånd utbredde förödelse bland fienden, flydde"
åfven här allt hvad fly kunde. Danskarnes venstra flygel var då
längesedan upplöst, emedan denna, efter att hafva blifvit försvagad
genom de förstärkningar Dewitz tillfört den högra, gifvit vika för
det första anfall Meyerfelt och Ascheberg gjort derpå.
Segern var således afgjord, och ehuru på svenskarnes sida
öfverste von der Noth, några officerare och 810 man stupat, samt
många af befälet och dessutom 2,100 man voro sårade, var förlusten
dock ojemnförligt större ä danskarnes. 4,000 äf dem lågo på
slagfältet, 3,000 voro sårade och lika många, samt bland dem90 Office-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
