Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rare, föllo såsom fångar i segervinnarnes händer. Utom en mängd
fanor och standarer, bestod det eröfrade bytet af 29 metallkanoner,
2 haubilzer samt fiendens hela läger och en del af dess tross. Det
egentliga slaget hade endast räckt något öfver 2 timmar, men
förföljandet och ännn en skärmylsel, hvarmedelst den sårade Rantzau
ville återtaga fångarne, men sjelf höll på att bli fången, uppehölio
svenskarne ända till aftonen, hvarföre de öfver natten stannade på
slagfältet. Detta var det sista stora fältslag, som förefallit på svensk
botten.
Liksom sagan om Belisar, hvilken på sin ålderdom skall blind
hafva gått omkring och tiggt, och hvilken dikt från barndomen
blif-vit inplantad hos oss, så att vi antagit den såsom en trosartikel,
oaktadt derpå ej finnes några historiska bevis, så är det äfven med
Stenbock och hans bondehär. De fleste, deruti understödde af våra
kompendiösare historiska läroböcker, tro att denna här nästan
uteslutande bestod af bonddrängar, hvilka han inöfvat i vapnens förande.
Så förhåller det sig sanningsenligt icke. Denna så djupt rotfästade
mening har, efter all sannolikhet, uppkommit af Lagerbrings
yttrande: ”Skinnpelsar och valmarströjor kunde anses för helgdagskläder,
om de intet varit slarfriga. Skånska tremänningarne paraderade till
häst med trädskor, och kallades derföre länge trädskoregemenlet.”
Sanningen likmäligt får emedlertid äfven erkännas, att regementerne,
synnerligen infanteriet, voro kompletterade med en mängd
.nyvärf-vade bonddrängar, hvilka af Stenbock inöfvades på isen vid Wexiö
och gåfvo danskarne anledning att benämna honom ”Bucken med sine
gedepoge”, men dels hade han redan vid krigets utbrott en korps
kavalleri af 3,000 man reguliera trupper, dels bestod det kavalleri,
hvilket han mottog i Wexiö, äfvensom Södermanlands, Östgötha,
Galmare, Kronobergs och Jönköpings infanteriregementen till det
mesta af gamla, indelta trupper, bland hvilka endast de nyvärfvade
bonddrängarne instuckos. Mellan en här af oöfvade bonddrängar och
inöfvade, ehuru ej ordentligt uniformerade soldater är, såsom läsaren
torde medgifva, en stor åtskillnad. Mycken, fart fick emedlertid
denna ofvannämnda sägen genom det mod, som i slaget vid
Helsingborg visades af de nya rekryterna, hvilka, emedan de icke förstodo
ordet pardon, nedgjorde utan skonsamhet många af de fiender, som
bådo om nåd och ville gifva sig fångne. Detta förklarar det stora
antalet af stupade. Om således 1,000 man kavalleri af 6,000 eller
de här ofvan omnämnde Skånska tremänningarne, till större delen
bestått af bonddrängar, är detta det högsta man möjligtvis kan
antaga, liksom ett par, eller till och med 3,000 man af infanteriet,
men då återstår ändock omkring 10,000 man, kärnan af den armée,
som deltog i slaget vid Helsingborg. Detta eger så mycket säkrare
grund, som den landstorm, hvilken var utskrifven från Galmare,
Kronobergs, Jönköpings län och Halland, aldrig trädde under vapen.
Från Wexiö län samlades knappast 100 man och Hallands landstorm
hemförlofvades af regeringen. Bristen på uniformer, hvarigenom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
