Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hände att mången soldat måste gå i egna kläder, bidrog ock i sin
mån, såsom sagdt är, till spridandet af det gängse ryktet om den
bondehär Stenbock förde emot fienden.
Oaktadt segern vid Helsingborg var emedlertid staden derföre
ej eröfrad. Den 2 Mars ryckte väl Stenbock med hären fram mot
densamma och lät Gronsledt beskjuta skeppsbryggan samt den der
invid liggande danska flottan, vid hvilket tillfälle de bomber, som
inkastades i staden äfven antände danskarnes arlillerimagasin, hvilket
med 3,000 granater sprang i luften. Stenbock vågade dock ej
företaga någon stormning mot återstoden af danska arméen, en
stormning, som dessutom försvårades så väl af bestyckade vallar, som af
flottan, hvars kanoner beströko den våg svenskarne vid ett anfall
måste taga. Stenbock beslöt derföre att endast inspärra staden, men
beordrade Cronstedt, den 5 Mars, att förnya bombarderingen. Detta
skedde med den framgång, att återstående delen af danska håren,
omkring 9,000 man, hals öfver hufvud inskeppade sig till Seland,
sedan de förut ihjelsluckit, såsom det uppgifves, ända till 6,000
hästar och utkastat flera tusen tunnor spanmäl pä de smutsiga
ga-torne. Samma afton fanns icke mera någon fiende på Sveriges jord.
Nu tyckes det, med skäl, såsom skulle Helsingborg under den
återstående delen af kriget, hafva bordt blifva befriad från vidare
missöden; men ännu en gång, 1711, blef det dock bombarderadt af
danskarne, ehuru utan någon besynnerlig påföljd, emedan de
afskräck-les från alla ytterligare försök på skånska kusten dels af de kloka
försvarsanstalter, som af Stenbock för detta ändamål voro vidtagne,
dels genom fruktan för den pest, som nu härjade i hela Sverige
och äfven sträckte sig till denna provins.
Staden befann sig emedlertid, efter alla dessa krigsoroligheter,
i ett högst bedröfligt tillstånd. De svenska bomberne hade 1710
betydligt skadat kyrkan samt lagt skolhuset i aska, och danskarne hade,*
under sitt vistande dcrstädes, nedrifvit 26 hus, så att Helsingborg,
vid fiendens aftåg, snarare liknade en röfvarkula, än en stad. Och
ändock ålades borgerskapet, att till Ghristianstad, som var många
gånger förmögnare än Helsingborg, förskjuta 2,000 daler silfvermynt,
såsom bidrag till den lösen, hvilken skulle erläggas för nämnde stads
, fångne borgare. Icke nog härmed, 1718 anhöll staden, som icke
från utrikes ort kunnat anskaffa mera än 200 af de anbefallda 800
tunnor spanmål, emedan fienden hindrade all skeppsfart, att blifva
befriad från de ålagde bölerne, 2 daler silfvermynt för hvarje tunna,
och påföljande år, af samma skål, från de 1,200 tunnor säd och 600
tunnor salt staden blifvit ålagd att införskrifva. En annan ej
obetydlig tunga för det utarmade samhället var båtsmanshåJlet, som
sistnämnde år utgjordes med 12 och 1723 med 16 man. Ännu 1727
hade staden af kronan för inqvartering en fordran af 5,000 daler
silfvermynt.
Hvad handeln vid denna period vidkommer, klagades på
1730-talet öfver alt skepparne i Helsingör upphandlade de förnödenheter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
