Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
derom. På samma gång den lilla staden kom under svenskt välde
öfverflyttades den, förmodligen i anseende till sin obetydlighet, från
stapelstad till sjöstad.
Under de för Carl XI så olyckliga sjökrigen, hvilka, genom
oklokt val af anförare, förorsakade Sverige förlusten af en vacker,
väl utrustad flotta, var Falsterbo vittne till ett af sjöslagen. Då Juel,
efter att hafva eröfrat Gottland, med 30 skepp återvände till
Östersjön, öfverrumplades han, den 4 Juni 1676, af svenskarne med en
dubbelt så stor styrka. För att undgå denna öfvermagt styrde han
då under Skånska vallen och slaget påföljande dagen hade intet
annat resultat, än att ett af svenskarnes skepp blef uppbrändt. Juel
låg i säkerhet bakom Falsterbo ref till dess dagen derpå Tromp stötte
till honom med 11 Holländska skepp, hvarpå den förenade flottan,
återtog vägen till Östersjön.
Liksom med alla andra Skånska städer stadfästade äfven svenske
konungarne de båda städernes privilegier, så väl 1676, som 1697.
Om vintern detta senare år tilldrog sig i Skanör en egen händelse.
200 danskar hade i 2 serskilda afdelningar begifvit sig ut på isen
för att fiska i vakar, men snart märkte de i den ena afdelningen med
yttersta förskräckelse att de drefvo på ett lossnadt isstycke. I detta
förförliga tillstånd befunno de sig 2 dagar och en natt, till dess
slutligen några Skanörsboar, hvilka varit ute med båtar, anträffade
dem och förde dem med sig hem. Det var just en söndag under
pågående aftonsång, hvilken presten i Skanör genast inställde, för
att biträda vid deras räddning. Med största ömhet vårdades och
herbergerades nu de skeppsbrutne, till dess de voro i stånd att
återvända till deras hemort. Konungen af Danmark blef så rörd af detta
beteende, att han skänkte generalguvernören Wellingk 2 hästar,
förärade presten i Skanör en silfverbägare af 30 Riksbankdalers värde
och lät utdela en lika stor summa åt dem af stadens innevånare,
som mest bidragit till de arma menniskornas räddning, eller åt dem
upplåtit sina hus.
Ännu år 1761 åtnjöt Skanörs borgmästare ingen lön på stat.
5 år derefter biföll regeringen att ett postkontor skulle få inrättas
derstädes. Som staden vid denna tid på flera år varit i saknad af
betydligare sillfångst, begärde den att innevånarne derstädes skulle
såsom skeppare få segla för stapelstädernes räkning på utrikes ort,
utan att bchöfva söka burskap i dessa städer, hvilket också bifölls,
för att frälsa staden från oundviklig undergång. Detta beslut hade
äfven till följd att Skanör, oaktadt den allmänna
penningeförlägenheten 1768, dock kunde detta år i rätter tid erlägga sina
krono-utskylder.
Fiske och åkerbruk, tvänne hufvudsakliga näringskällor för dessa
båda städer, hafva i senare tider aftagit, så att de 1830 voro föga
lönande. Innevånarne hemtade dock från sjöfart för andra städers
räkning sin nödtorftiga bergning. Emedlertid fanns då, hvarken på
ena eller andra stället någon krog, hvaraf följden var, att icke heller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
