Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
Särskildt var det en af operans sångare, som
förut nöjt sig med en anspråkslös plats bland de
pligttrogne och ärlige arbetarne, men som nu, då
platsen blef fri, tog ett jättesteg framåt. Det var
hr Max Strandberg. Får man följa den tyske
systematikerns indelning af sångarne: i) sådana, som
ej kunna sjunga; 2) sådana som endast kunna sjunga
och 3) sådana som kunna mer än sjunga, så hör hr
S. afgjordt till den tredje klassen, och det torde ej
vara tvifvel om att han för närvarande af k. operans
artister är den mest musikaliskt bildade. Men hans
något svaga, ehuru utomordentligt vackra tenor samt
hans brist på dramatiskt temperament hafva hållit
honom tillbaka. Det oaktadt har hr S., både på grund
af sin begåfning och sitt namn åtnjutit en icke
obetydlig popularitet hos vår publik. Det var sålunda ej
utan ett visst intresse, som man såg Faust annonseras
med hr Strandberg i titelrollen och — hvad som var
nästan lika märkvärdigt — med hr Nygren såsom
Mefistofeles, en roll, som traditionen hos oss ställer i
samband med höjdpunkten af lyrisk-dramatisk
framställningskonst. Och hufvudena i salongen lutade sig
tillsammans och undrade och sporde, och det torde
nog, då ridån gick upp, hafva funnits mer än en
tviflande Thomas i den fullsatta salongen.
Öfverraskningen blef dess större, då det visade sig, att hr
Strandberg hade förmåga att gifva rollen med rörlighet, lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
