Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Schereb Lamas beslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228 TIBETANSKA ÄFVENTYR
puls. Under ett par dagar sväfvade jag i den största oro för.
honom, men han kryade snart till sig igen, så att vi kunde
fortsätta.
Den 1 juni lägrade vi vid nedra Kum-kölls västra strand
och hade nu intet annat att göra än att afvakta hufvudkara-
vanens ankomst. Jag kan nästan säga att detta var den sista
fridfulla hvilotiden under hela resan. Hård östlig blåst rådde
och vågornas entoniga sång mot stranden var det enda som
afbröt vildmarkens tystnad. Proviantåsnorna med sina förare
fingo nu sitt afsked. Betet var redan här så dåligt, att våra
egna hästar rymde, och Mollah Schah hade mycket knog innan
han hittade dem igen.
Den 4 juni var en härlig och klar dag. Männen sofvo
i sitt tält, blott Lama, som förälskat sig i min Zeisska kikare
satt utanför mitt jurt och spejade öfver nejden. Ett, tu, tre
kom han in och förkunnade att han såg något som måste vara
vår väntade karavan, om hvars tillvaro han hittills haft ganska
dunkla begrepp. Mycket riktigt; utmed foten af bergen af-
tecknade sig sex fina svarta linjer och många prickar. Det
var tydligen de våra, men afståndet var ännu så stort att de
icke kunde se våra tält. Med spändt intresse iakttogo vi tågets
marsch; snart skulle de svänga och styra rakt på oss. Nej
bevars, det brydde de sig alldeles icke om, de stannade och
snart upplöste sig linjerna i idel prickar. Jag förstod då att
de hade slagit läger någonstädes där betet var skapligt, och
skickade Mollah Schah till dem. Det dröjde länge innan vi
sågo prickarna åter samla sig till en klunga, djuren lastades
då igen och sedan sågo vi karavanen i förkortning, då den
rörde sig rakt mot vårt läger.
Från teten skilja sig två ryttare som i karriär spränga fram
till mig, det är Tjernoff och Tjerdon som anmäla att allt står
väl till. Nu kommer åsnekaravanen tågande med Dovlet i teten
och bakom hans grådaskiga kolonn synes en förvirrad och
uppskrämd kulan, som i ett moln af damm och i sista ögon-
blicket räddar sig undan kosackernas mordiska planer.
Därnäst i ordningen hade vi Turdu Baj i spetsen för sina
feta och präktiga kameler, prydda i hvita »tjapaner» eller kappor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
