Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i en som sagt utpräglat s o c i a 1
i-sti-sk arbetarrörelse. -Under Louis
B 1 a n c is ledning förenades ’här på
1840-talet socialistiska idéer och
republikansk demokrati till en verklig
förmarxistisk socialdemokrati. Det var
under intrycket av denna rörelse som
Karl Marx i Paris — han reste dit
hösten 1843, sedan preussiska
regeringen undertryckt hans ”Rheinische
Zeitung” i Köln — började studera
socialism och politisk ekonomi. I K o
m-munistiska Manifestet sattes
de idéer, som dunkelt och famlande
rörde sig inom arbetareklasisen, i
system. Och genom Marx’ kännedom om
socialismens i Frankrike politiskt och
Engels’ om kapitalismens i England
tekniskt högst utvecklade form fingo
dessa idéer den profetiska kraft och
genialiska koncentration, som
utmärker ”Manifestet” och gör det till ett
evighetstrotsande monument över dess
upphovsmän.
Arbetarerör elsen under
februarirevolutionen 1848 kan anses som
socialdemokratins första debut i praktisk
politik. Republiken proklamerades,
allmänna rösträtten infördes och en
socialpolitik inaugurerades, som i
princip erkände rätten till arbete. I
regeringen hade inte blott Louis Blanc
ingått, utan även en arbetare Albert.
Denne mekaniska arbetare Albert var
den första modema lönarbetaren i en
borgerlig regering; en
”Koncessions-Schulze”, som. tyskarna kalla det,
eller på svenska, med tanke på
ministären Lindman: en
kompensations-petersson, fast ej till högerns ultras,
utan åt rakt motsatt håll.
Dessa politiska framgångar ’stego nog
arbetarklassen åt huvudet. Men det
socialistiska samhället kunde inte
erövras på barrikaden — den blodiga
läxan hemburo Paris’ arbetare efter
general Cavaignacs junimassaker
1848.
Med piska och sockerbröd.
Kontinuiteten mellan
socialdemokratins första framträdande i
Frankrike- och försöket att genom den gamla
Internationalen finna en form för
samverkan mellan arbetarerörelsen i olika
länder blev fullständigt avbruten
genom denna misslyckade revolution.
Den gav reaktionen fritt spel. På
1850- och 60-talen sökte Napoleon III
hålla arbetarklassen i styr genom
piska och sockerbröd. All
förenings-och församlingsrätt gjordes beroende
av regeringens medgivande på
ansökan. Detta system, kombinerat med
ett vitt förgrenat polis- och
spionväsen och sträng litterär censur, blev
liktydigt med tvångströja och
munkavle på arbetarrörelsen.
Sockerbrödet bestod uti allehanda
statsfilantro-piska företag*. I Paris verkställdes
kolossala byggnadsföretag, som
beredde sysselsättning åt stora arbetar-
* Det bästa källverket inom den
vetenskapliga litteraturen över denna
period är den berömde professorns i
(rottingen Wilhelm Lexis’
ungdomsarbete ”Gewerkvereine und
Un-ternehmer- verbände in Frankreich”,
Leipzig 1879 i Verein fur
Socialpolitiks skrifter. Den förste, som
så att säga introducerade
fackföreningarna inom den nationalekonomiska
vetenskapen var prof. Lujo
Bren-t, o n’o genom sitt klassiska verk ”D i e
Arbeitergilden der
Gregen-wart” 1871. Den undersökning av
engelska fackföreningsrörelsens
utveckling och verksamhet, som
Bren-tano här gör, har Lexis åstadkommit
eii motstycke till för Frankrikes del.
Det är synnerligen karakteristiskt
detta att i England och Frankrike
uppkomma fackföreningarna, men det är
tj^ska professorer, som först
vetenskapligt studera dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
