Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fackföreningarna och
socialismen.
Knappt liade ett socialistiskt
arbetarparti nygrundats på en kongress i
Marseille 1879 förrän dess ledare
Jules Guesde ock Paul
Lafar-g u e (båda marxister) samt Paul
J5 r o u s s é ock B e n o i t Malon
(vilka voro påverkade av Proudhons
idéer) började med all kraft Arerka
också för fackföreningarnas
utbredning ock stärkande. Dessa skulle då
organiseras som integrerande delar av
det politiska socialistiska partiet,
alltså på klasskampens grund med de mål
som Marseille-kongreissen proklamerat
för denna: produktionens förstatli-
gande ock lönesystemets upphävande.
Redan vid kongressen i Havre 1880
avsöndrade sig emellertid en del av de
moderata fackföreningarna, som inte
kunde förlika sig med den radikala
Maresille-resolutionen, ock bildade
”17 n i o n des c h a m b r e s s y n d
i-cales ouvriéres de Prance”,
vilket lyckades samla omkring sig en
200 fackföreningar. Småningom
förlorade de dock allt inflytande, som
de ägde under 1880-talets första år,
då den borgerliga demokratin för
röstfiskets skull kurtiserade dessa
föreningar, vilka i parlament ock press
figurerade som mönstergossarna bland
arbetarklassen. Dem till behag
beslöt man äntligen att reformera de
lagbestämmelser, som reglerade
fackföreningarnas rättsliga ställning. Som
inrikesminister i Ferrys kabinett
genomdrev Wald e ck - Eio uss eau
1884 i deputeradekammaren och trots
häftigt motstånd även i senaten den
berömda lag, som skapade en rättslig
grundval för fransk
fackföreningsrörelse. Lagens innehåll är i
huvudsak följande:
En fackförenings ändamål kan
uteslutande vara att förfäkta ekonomiska,
industriella, kommersiella eller inom
jordbruket fallande fackintressen.’
Fackföreningarna (s y n d i c a t s)
kunna sammansluta sig till fackförbund
(nnions). Dessa senare äga varken
rättskapacitet eller rätt att besitta
fast egendom; fackföreningarna
däremot äro juridiska personer blott med
den inskränkningen att de ej få
besitta annan fastighet än den, som är
behövlig för möten, facktskolor eller
bibliotek; likaledes få de utan särskilt
tillstånd grunda
arbetsförmedling s a n s t a 11 e r och
understöds-kassor. Myndighets tillstånd behöver
ej inhämtas — men anmälan om
föreningens bildande skall göras hos
mären, varvid tillika ett exemplar av
föreningens stadgar samt uppgift å
föreningens styrelse skall ingivas.
Fackförbunden ha på samma ,sätt att
göra anmälan samt avlämna uppgift
på de fackföreningar, som tillhöra
förbundet. Överträdelse av dessa lagens
föreskrifter straffas med böter, varjämte
en fackförening, på talan av
republikens prokurator, kan upplösas av
domstol.
Socialdemokratin mottog denna nya
lag med stort misstroende. De sist här
anförda bestämmelserna öppnade
också en bakdörr för det gamla
polisgodtycket, och en hel del regeringar
försummade inte heller sedermera att
begagna sig av den utvägen för att bli
kvitt obekväma fackföreningar, som på
något oskyldigt sätt formellt förbrutit
sig mot 1884 års ’lag.
Sekter och söndringar.
Denna protest mot Waldeck
Rous-seaus försök att muta
fackföreningarna med reformer för att binda dem
vid den borgerliga demokratin var el-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
