Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De flesta ”borgerliga” läsare av
denna framställning torde nog
sammanfatta sina intryc,k i ett utrop: han är ju
’komplett socialist! Och omdömet är
otvivelaktigt riktigt i den mening prof.
Steffen här själv tager ordet:
”Socialist är den som av egen drift” etc. —•
se här ovan. lian ger ju också de
’’borgerliga” det rådet att söka känna igen
sina egna ideal i ’denna socialism,
vilken han angiver som ”en ny,
oundviklig, framtidsgil.tig
ut-veck-lingsform’’ av desamma.
Med dessa epitet sätter också
prof. Steffen i klar belysning den svaga
punkten i en eljes ur flera synpunkter
förtjänstfull, ganska uppmärksammad
artikel i ”Sv. Dagbl.” av prof. Caissel,
där denne skildrar
framtidsutvecklingen som >en syntes av liberalismens och
socialismens idéer, av vilka ingendera
når till full seger, men .som båda ha en
ungefär lika stor kärna av sanning. Ty
i den konstruktionen har prof. Cassel
förbisett att den privata
företagsamheten som hävstång för
produktionens utveckling hör till ett tidsskede,
som vi i trusternas och de faktiska
monopolens dagar redan väsentligen äro
förbi. De båda teorierna ha växlande
betydelse vid olika epoker. Liberalismen
borde, i st. f. att berömma sig av sina
ekonomiska principers ’oförgänglighet,
rikta till sin på en gång fiende och
full-komnare det gamla .ordet: ”honom
skall växa till, och mig skall
förminskas ’ ’.
Men för -oss socialdemokrater är
denna prof. Steffenis självdeklaration soin
socialist dock knappt vad som främst
fängslar vårt intresse, ty den är i själva
verket blott en ny, måhända med
något större bestämdhet uttryckt variant
av äldre, liknande erkännanden åt vår
grundåskådning. Vi stanna i stället in-
för vad som skiljer, vad isom från vår
synpunkt är det otillräckliga i det
Steffen’ska systemet.
Det är helt enkelt dess p r i n c i p
i-e 11 a i d e a 1 i s m.
Genast i början bestämmas de båda
vänstergrupperna efter deras ställning
till två olika ”ideal”. När isedan det
är fråga om den borgerliga vänsterns
val mellan högerns och socialismens
vägar är det åter den ”psykologiska”
oklarheten söm markeras.
Vi andra, som vant oss att tänka
efter den materialistiska
historieuppfattningens metoder, se ju dessa ”ideal”
långt mindre som drivfjädrar för stora
människogruppers handlingssätt än
som former, i vilka olika
klassintressen söka sig sammanfattande uttryck.
När prof. Steffen slår fast att ”det
demokratiska idealet är gemensamt för
all vänster”, så motsäga vi honom visst
inte, ty det är nog så rätt. Men vi
till-lägga att detta kommer sig av att
vänstern som parti bildas av de grupper i
samhället, vilka genom sin
levnadsställning naturligt måste vara fiender til-l
privilegierade kretsars herravälde. Och
den ”psykologiska” oklarhet, som vi
än med harm, än med ironi, så ofta få
konstatera hos borgerlig vänster,
återföra vi ytterst till slitningen mellan å
ena sidan oviljan mot högerfåtalets
egoistiska framfart, men å andra sidan
också skräcken för att omdaningen
skulle bli så grundlig, som
proletariatet icke gör någon hemlighet att det
eftersträvar.
Med andra ord: vi tro oss komma
längre med att söka se på verkligheten
i krafternas direkta spel än i deras
ideologiska avspegling. Bilden blir på det
andra sättet utsatt för perspefctiviska
villor. Så är .det t. ex. mycket
omtvist-ligt om, som prof. Steffen menar, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
