Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. I föregående artikel är omtalat, att
iden huvudsakligen av anarkister
bedrivna agitationen för ”den direkta
aktionen” funnit en förträfflig
jordmån i de franska fackföreningarna.
Hed an på kongressen i
Bordeaux-le-Eouscat år 1888 liade
”Nationalfederationen’’ uttalat sig för den ”direkta
aktionen”, oeh detsamma upprepades
trots Guesdisterns varningar ocli
protester, år 1890 i Calais ocli 1892 i
Marseille..
Det fanns emellertid en mängd
syndikat, som voro ännu mer hänförda
av generals tre jksperspektivet, men
som inte ville ansluta sig till National
-federationen, därför att de i princip
ogillade varje slag av förbindelse
med ett politiskt parti. Här skönjes
ansatserna till den
antiparlamen-t ar i sm, som sedan renodlas i
syndikalismen. Men dessa utpräglat
revolutionära syndikat saknade en
organisatorisk medelpunkt. I olika städer
började de dock samla sig kring
ar-betsbörserna. Lex
Waldeck-Eousseau om fackföreningarna av år
1884, vilken förut i sina huvuddrag*
omnämts, hade medgivit dem rätt att
bilda egna
arbetsförmedlings-anstalter. Detta hade
possibilis-terna under sin praktiska
socialpolitiska verksamhet förverkligat i form av
lokala samorganisationer av
en stads fackföreningar, kallade
ar-fcetsbörser (Bourses du Travail), vilka
beryktade institutioner* spelat en
* De få ej förväxlas med de a
r-b e t s k a m r a r (Conseils du Travail),
vilka Millerand som nybliven minister
ville skapa. Paritetiskt sammansätta
skulle dessa främst vara org-an för
lokala arbetsstatistiska undersökningar;
samtidigt skulle de också medla i
ar-betstvister. Dekretet, som utgjorde
ett led i Millerands stora socialpoliti-
sådan betydande r-oll i Frankrikes
nyare sociala historia.
Att dessa till sitt värde tämligen
tvivelaktiga instituter aldrig stått på den
socialpolitiska önskelistan här i
Sverge, har inte varit någon vidare
förlust. I svenska socialdemokratins
första ’kommunalprogram, antaget vid
partikongressen 1905, stod dook en
passus om arbetsbörser som kommunala
.arbetsförmedlingsanstalter. Sedan dess
har ”Sverges offentliga
arbetsförmedling” varit i stark och glädjande
tillväxt: vid omredigeringen av
kommunalprogrammet på fjolårets kongress
ströks därför denna punkt.
De första franska ar betsbörserna
upprättades 1886 i Paris och Nimes och
exemplet följdes efterhand i de flesta
städer. Arbetebörserna blevo snart något
helt annat, än vad de beskedliga
possi-bilisterna menat: de revolutionära
syndikaten fingo i dem en åtrådd
medelpunkt. Hela det anarfco-socialistiska
fackföreningsidealet är ju förknippat
med så mycket som möjligt av den s. k.
lo kalis mens påstådda
välsignelser. I arbetsbörserna funnos dessa i
rikt mått. Om lokalismens
psykologiska förutsättningar skriver syndikalis-
ska reformprojekt, ansågs emellertid
olagligt (i själva verket för radikalt)
av senaten, varför det stannade i
stöpet.
Endast Belgien och Italien (i
sina ”Camere del Lavoro”) ha ett
motstycke till de franska arbetsbörserna.
De tyska fackf öreningskaxtellerna
och schweiziska ar b etars ekret a
-riaten fylla som. lokala fackliga
Barnorganisationer i viss mån enahanda
uppgifter. Rena arbetsfcamrar äro
däremot de holländska lamers van
A. r b e i d, vilka stått modell för den
regeringsproposition ■ om
arbetskam-rar, som nu debatteras i tyska
riksdagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
