Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.sig också ett upprepande av
kongressen följande år. Men på den punkten
fick F. B. T. majoritet bland de
närvarande syndikaten.
Denna till Nantes 1894 utlysta
kongress fick stor betydelse. A r i s t ide
Br i a nd # uppträdde här och höll
ett-stort tal för generalstrejken; den
viktiga roll han spelade på denna kongress
förskaffade honom sedermera namnet
”generalstrejkstankens fader” — och
på borgerligt ’håll ”strejkgeneralen”
(’ ’général gréviste ”). Med hänsyn till
Nationalfederationen framställde f. ö.
Briand generalstrejken så oskuldsfull
han förmådde: den skulle vara ett
ofelbart medel att avpressa de härskande
klasserna sociala reformer. Vid denna
tolkning måste de närvarande
anhängarna av den spirande syndikalistiska
tron ha gjort grimaser, men de höllo
god min, ty syftet var ju gott.
Under debatterna om generalstrejken
visade sig också att
Nationalfederatio-nen var splittrad. En stark minoritet
svängde in i det revolutionära lägret;
majoriteten drog sig ostentativt
tillbaka. Nationalfederationen hade
härmed fått en obotlig knäck; efter ett par
års tynande tillvaro blir den ej längre
en faktor att räkna med.
* Han yttrade bl. a.
”Generalstrejkens idé har undanträngt all egoism
hos arbetarna. Man betraktar inte
längre strejken som en kamp mot
arbetsgivarna, utan som ett socialt
vapen. Om sex år skall
världsutställningen äga rum i Paris; tänk er, om ni ett
par månader före öppnandet påminde
regeringen om dess löfte att genomföra
lagar om ålderdoms- och
olycksfallsförsäkring, om arbetareskydd, vilket
maktmedel skulle ni då inte ha i
generalstrejken; det stod eljes i er förmåga
att göra världsutställningen om
intet.”
VI.
Arbetsbörserna stodo nu som
segrare-Under hela resten av 1890-talet äro
do-huvudet och hjärtat i den franska
fackföreningsrörelsen. Fem a n d P e
1-1 o u t i e r # satte in hela sin energi på
att göra F. B. T. vuxen den uppgiften.
1 sin förut omnämnda, posthumt
utgivna bok om arbetsbörsernas historia
skriver Pelloutier:
”Då arbetsbörserna under årens lopp
betydligt utsträckt sin verksamhet; då,
arbetsförmedling, understöd åt
säsong-arbetare och vid arbetslöshet, sjukdom
och olycksfall samt strejkkassor
organiserats; då varje arbetsbörs ägde ett väl
försett vetenskapligt bibliotek och
för-svndikaten öppnats horisonter, som
ännu ingen kunnat ana; — då
beslöto-arbetsbörserna att sätta sin agitation i
system, i stället för att som förut,
handla på måfå och blott ha
omständigheterna att tacka för sin framgång. De
varsnade nu ett hemlighetsfullt
sammanhang mellan alla sina företag.
De-märkte att deras verksamhet, utan att
de själva varit medvetna därom,
utsträckt sig till att omfatta det sociala
livets flesta företeelser, och att deras,
initiativ överallt utövat ett större
eller mindre inflytande, icke blott
moraliskt på den socialistiska rörelsens rikt-
* 1 sitt arbete om franska
arbetarekongresser från 1876 till 1907 (Les.
Congrés ouvriers en France
de 1 8 7 6 å 1 8 9 7, P a ri s, C o 1 i n
19 0 0) vilket är det bästa fcällverket
för ett studium av Frankrikes
socialistiska partier under denna tidrymd,
skriver Léon de S e i 1 It a c om
Pelloutier :
”Han var en ung, intelligent,
kunskapsrik man av borgerlig härkomst,
som skötte F. B. T :s ledning med sådan
skicklighet oeh säkerhet i omdömet, att
t. o. m. hans mest förbittrade fiender
gärna medgåvo det. Arbetsbörserna ha
till stor del honom att tacka för sina
snabba framgångar.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
