Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den officiella franska arbetsstatistiken
däremot kritiserade understöden åt
arbetsbörserna ur den socialpolitiska
synpunkten att de urartade till en premie
på de franska fackföreningarnas p
e-■kuniära tröghet. Det var också
‘mycket frestande för de tilil
arbetsbörserna anslutna syndikaten att
administrera med dessa subventioner. Enligt
den sanna revolutionära tron ’behövdes
ju inga strejkfeassor; följaktligen
kunde kontingenterna inskränkas till ett
minimum: idealet av en
fackföreningsrörelse i den franska arbetareklassens
smak yar sålunda realiserat! Ej
underligt att arbetsbörserna upprördes
över då subventionerna på en del håll
tid efter annan indrogos. De
protesterade häremot med samma patetiska
iver som hrr Bergegren och Sehröder
mot sin suspension ocli definitiva
uteslutning ur det parti, soin de satt till
sin livsuppgift att bekämpa.
På längden .blev dock denna
skandalösa kärrikering av klasskampens just
av dem speciellt omfattade idé
för-därvbringande för arbetsbörserna. Mot
slutet av 1890-talet började F. B. T :s
kraft att mattas oeh dess kredit att
förminskas ute ibland
arbetaremassor-na. Den dukade synbarligen under i
konkurrensen med den nya
Landsorganisationen, ”Confédération du
Trava il”,
Innan dess skulle dock F. B. T.
samla sig till en sista ansträngning, dess
åttonde kongress i Partis år 1900. Det
var sluteffekten i det revolutionära
frasfyrverkeriet, en raket, som högt
upp i det Må spred ut ett regn av
eld-färgade resolutioner.
Händelser hade inträffat i det
politiskt socialistiska lägret, som uppkal-
lade F. B. T. att på denna kongress i
Paris ånyO hedyra sin rent syndikala
karaktär. Förut är omtalat, huru
Jaurés, enligt sitt sedan dess alltid
troget fasthållna taktiska ideal, vid
denna tid försökte koncentrera hela
den splittrade fackliga ocli politiska
arbetarerörelsen i Frankrike i ett
enda parti. Hänsynen till den planerade
internationella s o cialistkon gressen i
Paris 1900, då det vore önskvärt att
kunna visa de utländska
broderpartier-nas delegerade den sällsporda synen
av en enig fransk socialdemokrati,
gjorde dessa Jaurés strävanden
populära. ’Samlimgssignaler bör jaide ljuda
från flera håll. I parlamentet hade
farhågorna för republikens ’bestånd
under Dreylfus-krisen konsoliderat
vänsterpartierna till det ”block”, som
behärskade deputeradekammaren, och
ur vilket ministären
Waldeck-Rous-seau framgick. De parlamentariska
socialistiska partierna voro sålunda
redan vana vid enig samverkan oeh
på deras s. k. enighetskongress i Paris
1899 diskuterades Jaurés’
fusionspla-ner med stor entusiasm.
Därmed såg .det ju ut, som om e n
av de grunder, som fjärmat
fackföreningsrörelsen från de politiska
partierna, nämligen dessas in-bö rd e s
söndring, vore på väg att falla
bort. Alltse’n kongressen i Nantes
1894, då F. B. T. överflyglade den
guesdistiska ”Syndikatens
National-federation”, hade fackföreningsfolket
oc.li parlamentaristerna levat på
ständig krigsfot med varann. Klyftan
väste efter den internationella
socialistkongressen i London 1896. Men med
ivänsterns segrande uppmarsch under
de kritiläka åren vid sekelskiftet, och
genom den gentomgripande
demokratisering av den franska förvaltningen,
som då äntligen skedde, stämdes syndi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
