Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kateÉ ’blidare mot politiken. Ett
närmande •till parlamentarismen ägde
rum, syndikaten i Paris deltogo 1899
■officiellt med sina röda fanor i den
stora demonstrationen för ”republikens
triumf”; t. o. m. den stora sensationen,
Alexandre Millerandls inträde som
handelsminister i Waldedk-Rousseaus
regering, väckte till att ’börja med inte
någon ond Mod. Den politiska logiken
i detta steg var under intrycket av
de sista årens händelser ännu
ofrånkomlig. De sociala ärendena hörde då
under handelsminister i et;
arbetsbörserna motsågo ’en a»ra av rikliga
subventioner.
I förstone tycktes det alltså, som
om ’ U’ ö r-syndikaiismens ’ ’ idéer om
den proletäriska iBoleringspolitifcen
och den ”parasitära” staten skulle
träda i skuggan för en
samlingspo-litik av finansiella motiv. Den
taktiken skulle åtminstone haft den
fördelen, att den varit ärlig från F. B. T :s
sida.
Men det dröjde icke (länge, förrän
reaktionen kom gentemot
Millerandis-men. .Alan tyckte att den var
förhastad. I samma regering satt ju som
krigsminister general Gallifet, vilken
som överste vid Thiers’
Versaillesar-mé inte givit pardon vid
Pariskommunens undertryckande under den
blodiga maj veckan 1871, utan ’låtit
arkebusera fångna kommunarder i massa.
Det var upprörande, att en socialist
kunde Mi aninisterkollega till denne
a r be t are mörd ar e.
Härmed var enigheten på nytt
sin kos, även inom de politiska
partierna; de skiljdes snart åt, men denna
gång dock blott tvenne
huvudriktningar, de antiministeriella under
Gue-sdes ledning och de ministeriella
under Jaurés. De förra bildade “P a
r-t i >S o c i a 1 i s t e d e F r a n e e ”, som
hade kontakt med återstoden av
alle-manister och blanquister, de voro
principiella motståndare till
ministe-rialismen och bekämpade denna med
marxistiska argument. De senare
sam-manslöto sig i ”Parti Socialisté
F r a n § a i s“ och intogo i frågan
Mil-lerand en opportunistisk ståndpunkt.
I allmänt socialistiskt hänseende gick
söndringen mellan Guesde och Jaurés
längs samma linjer som mellan
radikaler och revisionisiter i Tyskland.
Under inflytande av dessa
desillusioner både över den socialistiska
enigheten och ministerialismen
sammanträdde F. B. T :s Pariskongress 1900.
För de radikala gick det då mycket
•lätt att genomdriva en rad
äktsyndika-listiska beislut. Oberörd av alla
frestelser till samförstånd med den
parlamentariska socialismen, skulle F. B. T.
ständigt hålla på isin partipolitiska
kyskhet. Denna skulle också betonas
därigenom att syndikaten ej skulle
■lägga sig i den strid mellan staten och
kyrkan om monopolet över
undervisningen, isom nu iförestod; syndikaten
borde nämligen själva taga såväl den
elementära som yrkesmässiga
utbildningen om hand genom egna folk- och
Ifackskolor i arbetsbörserna. Härom
diskuterades vitt och brett på
kongressen. Tanken var denna: må staten,
kyrkan oeh de poTi’t!iska partierna
ki-rvas. Vad angår det syndikaten, som
representera det unga samhfållet 1 Vår
uppgift är att göra de gamla
samfunds-formerna överflödiga, därför skola vi
undervisa proletariatets ungdom efter
våra metoder. Detta tog sig nog bra
ut i teorin, men i praktiken nödgades
arbetsbörserna fortfarande omstörta
det ’bestående samhället med dess egna
pengar, vilket ju reducerade dessa nog
så välmenta deklamationer till deras
rätta värde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
