Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På denna ’kongress ’började också
syndikaten först på allvar sysselsätta
s’ig med a n t ‘i m i 1 i t a rli *s m e n.
Drey-fus-affären odh all den moraliska
ruttenhet oc!h bortterade kastanda den
blottat lios stora delar ‘av franska
officerskåren, hade komprometterat
armén i arbetarmassornas ögon. För
syndikaten låg också den antimilitära
agitationen nära till bands, då den
franska borgarrepubliken ofta låtit den
väpnade makten ingripa i
arbetskon-flikter. De grövsta missgreppen, ibland
som d. 1 maj 1891 i Fourmies urartande
till blodiga massakrer, skedde dock
under reaktions&ran i början av 90-talet.*
Sedan dess ha myndigheterna under
inflytande av arbetareklassens stärkta
politiska maktställning, ända till allra
sista tiden, farit ’försiktigare fram.
Då man av nämnda hänsyn
efter bästa förmåga sökte
korrumpera arbetsbörserna, skulle det ju varit
i högsta grad inkonsekvent och oklokt
att genom utmanande militära
åtgärder ta igen med ena handen vad man
genom subventionerna givit med den
andra.
När nu den demokratiska franska
republiken ändå framhärdar med
militäruppbåd vid strejker, medan sådant
hör till sällsyntheterna vid tyska
arbetsinställelser — iden ännu mer
förhatliga metoden att kommendera
soldater, folkets värnpliktiga söner, till
strejkbiryteriarbete, praktiseras där-
# Jmfr dr Karl Liebknechts
bekanta broschyr ”M i 1 i t a r i s m
oeh A n t i m i ’1 i t a r i s m ”, i
översättning utgiven av Frams förlag i
Malmö. Där redogöres utförligt för den
an-timilitaristiska rörelsen d Frankrike;
det var huvudsakligen förfrs ställning
till denna, varmed tyska rikets högsta
domstol i Leipzig motiverade isin
klassdom på 18 månaders fästning ”för
hög-förrädiska stämplin gar ”.
emot desto oftare, åtminstone i
Preussen — så måste man i rättvisans namn
medge, att de temperamentsfulla
fransmännens uppförande vid strejker är
åtskilligt mer demonstrativt oeh
larmande än deras kaAlblodiga
germanska klassbröders. I
Zolas’utomordentliga roman ”Den istorfa gruvstrejken”
(”Germinal”) förekommer en klassisk
skildring av hur de blinda ödesmakter,
som verka inom .en upphetsad
folkmassa, komma de mördande skotten
att avlossas liksom av sig själva. Ändå
kunna inte nervösa ämbetsmän av
fruktan för oroligheter avhålla sig från
att vid strejkti-llfäEen i tid och otid
telegrafiskt rekvirera trupper.
I detta sammanhang är ej
nöd’vändigt, att närmare ingå på den a n t
i-militaristiska agitationen inom
den franska arbetarrörelsen; i
Lieb-kneehts skrift finner den intresserade
tillräckligt med upplysningar. Hit hör
antimilitarismen blott i den mån, den
betraktas som ett led i den
revolutionära syndikalismens teori oeh prasis.
*
Det hjälpte emellertid inte F. B. T.
stort, att den med fin instinkt för de
väsande antimilitära stämningarna hos
arbetarklassen tog upp frågan på
Pa-riskongreSsen 1900. F. B. T. kunde
inte längre räddas med aldrig så
radikala resolutioner Efter livslågans
sista uppflammande vid Pariskongresisen
kom slutet så mycket hastigare.
Pellou-tiers död 1901 blev ett hårt slag. Den
nye federationssekrefceraren Y v e t o t
var ej rätte mannen att föra verket
vidare. Nästa kongress höllis 1901 i
Nazza, symboliskt för F. B. T:s behov
av stärkande kurorts] uft. Ännu
egendomligare verkar det, att vid 1902 års
kongress for man tvärs över
Medelhavet, till Algier; ett steg till och rörel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
