Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kvinnorna inom typografyrket i Paris.
För TIDEN av SIGNE GARLING-PALMÉR.
Diskussionen om förbud mot
kvinnligt nattarbete liar i alldeles ovanligt
hög grad (fäst allmänhetens intresse vid
de kvinnliga typografernas ställning i
Paris. Ja, ‘det kan synas som 0111 hela
frågans lösning skulle hänga på den
verkan, den franska
arbetarskyddisla-gen av 1892 förmenas ha haft
på deras ställning, en verkan som
för övrigt, allt efter olika
ställning till ”arbetets frihet”, blir
mycket olika bedömd. Det vore
kanske därför inte ur vägeu, att söka
ge en i största möjliga mån saklig
framställning av d:en parisiska
sätterskans ställning och de förhållanden,
under vilka sätterskan — ”la typote”
som vi skämtsamt kaAla henne •—■
blivit en faktor i det ekonomiska livet.
Jag ber att från början få påpeka, att
jag med dessa rader alldeles icke vill
:ha tagit parti vare sig för eller mot
nattarbetsfrågan, som synes mig av
vida mindre betydelse än det andra
spörsmål den parisiska sätterskan
ställer ’oss öga mot öga med: frågan om
förhållandet mellan socialdemokratisk
arbetarrörelse och kvinnofrågan.
Den stora revolutionen, som bräkte
till medvetande så många slumrande
eller gryende idéer, såg ej blott
mannens mänskliga rättighetsförklaring
skåda dagens ljus. Även de kvinnliga
rättigheternas förklaring skallade, fast
med mindre effekt, genom tiden. Som
ett slags praktisk konsekvens
petitio-nerade madame de Bastide hos
revo-lutionsmyndigheterna om inrättandet
av en kvinnlig typograf skola för att åt
de unga flickorna beretia möjlighet att
genom självförsörjning ”förkoivra sig
i dygd och värdighet genom ett yrke,
som skulle vara särskilt lämpat för
kvinnans krafter oeh begåvning”.
M :me de Bastides verk tenderade för
övrigt till att bl.iiva ett samhälleligt
uppfostringsverk för den unga flickan
och fumktionerade under någon tid,
trots det att den lagstiftande
församlingen icke uppmuntrade detsamma,
vilket framgår bl. a. av, att de
dokument som röra denna fråga alla angiva
sig vara tryckta av kvinnliga arbetare.
Detta är f. ö. det enda tillfälle då
kvinnor i Frankrike använts i tryckeriets
alla branscher. I senare tider ha de
blott tjänstgjort som sätterskor,
häf-terskor och t idni n gs vik er skor.
Första gången kvinnlig arbetskraft
industriellt användes i den franska
typografien var 1834. Det var den stora
firman Firmin Didot, som för att icke
behöva avskeda några
pappersarbeter-skor som överflödiggjorts genom
införandet av nya maskiner, utbildade
dessa till sätterskor. Försöket slog bra
ut och snart hade tre andra
landsorts-firmor följt exemplet. I Paris dröjde
det ännu någon tid innan vi se
kvinnan ägna sig åt detta yrke. Den
parisiska typografiens fasta pristariff
betog väl arbetsgivarna lusten att
försöka få billigare arbetsmaterial,vissa som
de voro om att ögonblickligen av den
hemligt men starkt organiserade
arbe-tarkorporationen få strejk till svar.
1854 skedde första försöket av en till
patron uppkommen arbetare, som icke
kunde få några av sina förra
stånds-kamrater att arbeta hos sig oeh som
hänsynslöst exploaterade sina
kvinnliga arbetare. Ett par är senare intog
en annan firma en sätterska till samma
lön som de manliga kamraterna. Icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
