Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’åtskilliga av de mera bemärkta
representanterna för det frikyrkliga
församlingslivet i ’vårt eget land
vore så ’föga vederhäftigt folk, att
även -bos osis programmet kyrkans
skiljande Iran stäten är allt
utom loc!kan’de. ’Frikyrkan iblir gärna
ett siags vexelundervis-ning till
inbördes förduimmelse, endast
statskyrko-predikanten har tillräckligt bred rygg
att ’-ku nii a stå emot o’b skurant i sm en ocli
lyfta sin församling — om lian eljest
får lov därtill aiv staten.
Men, -säger någon, om man nu av
präster ocli religionslärare raikt inte
skulle fordra annat eller mera -än av
alla andra -lärare eller ämbetsmän,
d. v. s. ett tillräckligt mått av
kunskaper oc’li en hedrande vandel, men i
övrigt .läte dem .utan allt ’hinder följa sitt
samvete och sin övertygelse till det
yttersta; .vad ’bleve det då kvar av kyrka
och kristendom, skulle icke detta
medföra bådas undergång? Härpå b varas,
att kyrkan, såsom sådan, säkerligen
står sig, så ’länge och i den mån den
får stå; den dör iför vfes o icke, 0111 den
bara har något att leva av i vanlig,
simpel, materiell menting. Vad åter
kristendomen beträffar, är svaret mera
in’vecklat. Jag tänker mig, att
resultatet skulle bli — efter h a n d
nämligen, ty den omedelbara följden bleve
förvisso ingen brådstört förändring •—
ett slags u t v i d g a d
kristendom, jag menar utviidgad till att
omfatta allt det 1 värdefulla i hela
.den ’antika IkUlturen ocli
litteraturen, i vilka kristendomen, taga den
hur man vill, dock endast utgör
en enda liten strömfåra. Att det
var genom de element den innehåller
av grekisk filosofi och romersk
rättsutveckling, som ’kristendomen vunnit sina
verkliga och vackraste segrar i världen
torde väl numera vara allmänt erkänt
av dem som förstå saiken; .den har
ib-u-rit detta Ihyvsningens ocli de mildrade
sedernas bröd oehfvin till barbarfolken,
do ek i e;n alltför /knapp matsäck, och
deRsvärre uppblandade med mindre
ätbara eller hälsosamma substanser. På
samma sätt och än i dag skulle
prästerna eller deras efterträdare kunna stå
såsom förmedlare, dock efter en betyd-
ligt vidgad måttotoclk, mellan den
antika kulturen oeh den moderna.
Detta är icke något skämt, fast det
kan tyckas så; det är tvärtom ganska
handgripligt ocli praktiskt allvar. Vi
få ej glömma, hurusom r e a 1 -b i 1
d-ningen i våra dagar blir iså gott som
allenahär sik ande inom samtliga övriga
klasser i (samhället — jag menar bland
dem, som överhuvud erhålla någon
bildning att tala om. Man kan numera
bli oeh Iblir ofta filosofie doktor utan
att kunna ett ord latin, läkare likaså;
ja, t. o. m. juristerna kunma redan nu
i vissa fall undikomma latinet och
slippa antagligen snart ifrån det alldeles.
Om grekiskan vill jag ej tala. den är
ju ih. 0. h. på dekadans i våra skolor.
Detta må i och för 13ig vara en god,
eller rättare, för tidsbesparingens skull,
då så mycket annat finnes att lära, en
nödvändig salt; men det medför den
olägenheten, att hela det bildade
samhället kommer att stå utan all
omedelbar känning med antikens tankevärld,
■vilket förvisso är betänkligt. Ännu
äro väl flertalet ’bildade män, åtminsto*
ne vi av den äldre generationen, i det
angenäma läget att kunna tega ner
vår Cice-ro eller Horatiuis, 0111 det vill
sig väl, vår Sophokles, Plato,
Xeno-phon och slå många andra antikens
storgubbar — gamla Homerus ej att
förglömma — från ’bokhyllan oeh
umgås med dem på förtrolig fot,
d. v. s. på grundspråket. Men snart
sikall detta var-a en utdöd konst, oeh
med detsamma står hela denna
litteratur, till vilken ’de n m oderna
dock i c k e kan uppv i s a 11
å-gont 1 n g fullt jämförligt, i
far-a att bli såsom död för oss. *)
Endast prästerna, vilkas utbildning enligt
sakens natur måste omfatta de
klassiska språken, skbla bli i stånd att hålla
den ’vid liv; men iskall detta med
framgång ske, så måste deras egen ’ställning
fjill den speciella del av antikens tanke-
* Ang. Strindberg har tförm-odligen icke
sedan skoltiden öppnat en klassisk auktor
eftersom han kan kalla -Ho-mems ”tråkig”,
Horatåus ”(prosaisk” och Oiceros (vältalighet
”förfärlig” ■— jag skall .be att i aJl
anspråkslöshet .få reservera mig m.ot samtliga
dessa omdömen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
