Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
något djärva experimentet att
undersöka dels hur folkökning försiggår
frigjord från ekonomiska hinder, d. v. s.
lösgjord från den sociala samhörighet,
förutan vilken den ej kan
existera, dels hurudan jordens
avkastnings-möjlighet generaliter gestaltar sig
frånsett någon viss tidsperiod ocli
någon viss bestämd utgångsstorlek.
Båda dessa undersökningar äro
naturligen i och för sig ytterst
konstruktiva och de resultat, man genom dem
kan vinna, kunna blott med ytterlig
förbeliållsamhet tillämpas på
verkligheten.
Självklart är nämligen, att försöket
att gripa den s. lc. ”i lyckligaste fall”
möjliga folkökningen i grund och
botten är ett ganska lönlöst fantasteri,
eftersom folkökningen alltid är
beroende av de faktorer, vilka man
ab-straherar från vid ett dylikt
experiment. Och på samma sätt är det
ganska naturligt, att man stöter på en
omöjlighet, därest man försöker uttala
en generell regel för tillväxten
av substistensmedel. Man kan för
de-las vidkommande visserligen fastslå,
att bland de faktorer, som reglera
denna, den ena alltid verkar på ett
visst sätt. Men angående de övriga
faktorerna gäller det, att det är
obekant, hur de komma att gestalta sig
vid olika perioder. Antager man
således, att man blott resonerar om
sådan jord, för vilken den gräns redan
är uppnådd, vid vilken jordens
relativt avtagande
produktivitet redan börjat göra sig- gällande,
kan man således visserligen räkna med
denna avtagande produktivitet som
med en konstant faktor vid
reglerandet av substistensmedelsökningen, men
man kan omöjligen uttala något
angående övriga faktorer, som ingripa
härvidlag. Någon gen er ell lagfor
substistensmedlens ökningsmöjlighet
kan aldrig uppställas. Deras ökning
undergår periodiska ändringar.
TJn-der en period kan den avtagande
produktivitetslagen verka ensam, under
ej. annan kan den däremot motarbetas
av tekniska förbättringar, 113’a
arbetsmetoder, införandet av mer givande
sädesslag etc., ja under en tredje
period kunna dylika faktorer kanske rent
av häva dess verkningar. Till denna
serie ■—■ substistensmedlens ökning —
återkommer jag emellertid strax
nedan. Här avses ännu blott att påvisa
det egentligen självklara, att serien är
absurd i vad den avser folkökningen..
Malthus själv var ju den förste att
inse detta, enär serierna blott
användas som konverteringsbevis, äro
uppsatta för att desto tydligare framhålla
vilket absurt resultat som skulle
ernås, därest den Malthuska lagen e j
vore sann.
Men frågan är huruvida detta lians
bevis är så lyckat. Har han verkligen
presterat det konverteringsbevis, som
han önskat F Har han icke fastmer,
för att motbevisa en absurditet, själv
presterat en ny dylik ? Ty det enda
serien lyckats påvisa, är det absurda,
som skulle vidlåda påståendet, att
sub-sistensmedelförrådet och dess
ökningsmöjlighet icke utgjorde en övre
gräns för folkökningen. Vill Malthus
blott bevisa denna självklarhet, är
hans serie odisputabel. Vill han
däremot sluta ’vidare, har han redan i
seriernas uppställande logiskt stupat.
Ty vad serierna icke lyckats bevisa är
det intressantaste ocli det
karakteristiska hos Malthus från broschyren,
nämligen framhållandet av att in
konkreto och faktiskt människorna
förbise subsistensmedelsgränsen, glömma
återhållsamheten och därför
åstadkomma elände och nöd. Ty detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
