Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
exporteras ut ur landet, ävensom
genom att proletariatets antal mycket
hastigt växer. Men till
arbetareklassens fördel verkar mot dessa faktorer
först och främst den kolossala
ökningen i massan överskottsvärde, som
alltjämt ackumuleras (hopas på hög), oeh
vidare stegringen av
ackumulations-procenten samt den numera ofantligt
hastigt fortgående förvandlingen av
alla tillgängliga små
förmögenhets-splittror till kapital (genom
aktiebolag, andelsföreningar o. dyl.). Under
sådana förhållanden synes mig
Kaut-skys pessimistiska antagande i detta
fall icke ha tillräcklig grund för sig.
Även kampen för sociala
reformlagar kan jag icke finna vara
så utsiktslös som Kautsky skildrar
ställningen. Visserligen ökas
motståndet hos de besittande klasserna mot
alla sociala reformer. Den tid är förbi
då även en stor del av de borgerliga
klasserna intresserade sig för
arbetareskyddslagstiftningen. Men hur
ogärna de borgerliga partierna än gå med
på några medgivanden åt
arbetareklassen, så tvingas de dock i sin tävlan
om arbetarerösterna och särskilt .med
hänsyn till socialdemokratins starka
dragningskraft på dessa att då och då
räcka även arbetarna en bit med från
sitt rikt besatta bord. Ju mera de
borgerliga partierna måste frukta att
hjärnorna revolutioneras hos de
arbetaregrupper, som ännu äro fångna i
borgerliga åskådningssätt, desto
mindre kunna de undandraga sig att följa
detta den politiska
självbevarelsedriftens enkla bud.
Jag tror därför att arbetareklassen
även under nuvarande
maktförhållanden nog kan räkna på att vinna
omedelbara resultater i både sin politiska
och fackliga kamp. Lika visst som det
är att arbetareklassens totalinkomst
stiger långsammare än den
samhällets totalinkomst, som
arbetareklassen skapar, lika grundlöst synes mig
påståendet att arbetareklassen icke
mer skulle vara i stånd att ännu under
borgerligt herravälde höja det
absoluta beloppet av sin real-inkomst.
Just därför att jag för min del
anser att slutresultatet av
Kaut-skys forskande efter ”vägen till
makten” är riktigt — att vi nämligen
gå till mötes en period av större inre
och yttre välvningar och
maktförskjutningar än under tiden 1871—1905
förekommit — just därför vill jag icke
vara med om att stödja denna
uppfattning på oriktiga eller i vart fall
mycket osäkra utgångspunkter. Jag kan
icke tro att proletariatet, först när det
icke längre är i stånd att tillkämpa
sig någon som helst partiell seger
under den borgerliga regimens
herravälde, skall bli moget till sin
avgörande kamp om den politiska makten.
Tvärtom! En arbetareklass som under
åratal gör sitt bästa och ändå inte
vinner någon framgång skulle svårligen
kunna motstå frestelsen att då söka
framgången på vägar, som kunna föra
rörelsen långt bort från den
revolutionära klasskampens taktik. Lära vi
arbetarna att de icke mer kunna vinna
någon framgång förrän
världsskakan-de händelser långt i fjärran länder
komma dem till hjälp, så är stor fara
för att de skola förlora hopp och
dådkraft, lidelse och mod. Yarje seger i
den dagliga kampen är däremot ägnad
att stäx-ka arbetareklassens
självmedvetande och segex-visshet. En
socialistiskt fostrad ax’betareklass komiuer att
vinna mod till exx kamp om det hela
just ur en rad djärft utkämpade och
vunna strider om partiella förbättringar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
