Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att vi närma oss ett tidevarv, som
präglas av sådana strider, är också vår
mening.
* *
*
Vi leva i en tid av kolossal
ekonomisk utveckling. Kapitalismens rike
har under åren 1895—1907 vidgats i
hastigare tempo än någonsin.
Kolgruvorna, järn- och stålverken,
maskinverkstäderna av alla slag, dessa
industrier som utgöra ryggraden i det
nutida ekonomiska samhällslivet, ha alla
ökat sin produktion som aldrig förr.
Men med denna yttre tillväxt har
följt betydelsefulla förändringar i
själva det kapitalistiska systemet.
På den tid då den vetenskapliga
socialismens klassiska litteratur
skapades stodo inom varje produktionsgren
ett antal enskilda företag emot
varandra, vart och ett i någon eller några
få enskilda kapitalisters ägo och alla
häftigt konkurrerande inbördes. B
o-1 a g s v ä s e n cl e t s snabba
utveckling och industrins allt intimare
sammankoppling med bankerna har
fullständigt förändrat dessa
förhållanden. Nu för tiden äro en mängd
kapitalister intresserade i varje större
företag — som aktieägare, som
fordringsägare eller som andelsägare i
förlagsgivande banker — och varje
stor kapitalist är samtidigt med i en
mängd företag. Sitt organisatoriska
uttryck finner denna ekonomiska
sam-manknytning av de skilda företagen
genom att de förenas i karteller
och t r u s t a r. Dessa framträda som
allt mäktigare och solidare
institutioner. De inskränka sig icke längre till
att bestämma prisen, utan fastslå
även produktionens omfång, reglera
arbetets fördelning på de olika verken
samt taga varornas avsättning om
hand och förvandla handlandena till
rätt oeh slätt betalda agenter.
Den enskilde ”arbetsgivaren” är icke
längre vad han alltid velat göra
gällande emot arbetarna: ”lierre i sitt
hus”. De stora bankerna
behärska kapitalmarknaden, kartellen
bestämmer över varumarknaden
och arbetsgivareföreningen
över arbetsmarknaden. Avgörandena
om produktionens art och omfång, om
varornas pris och avsättning, synas ha
upphört att dikteras av konkurrensens
blinda lagar, de planläggas och
beslutas i stället av väl ordnade, enkom
uppbyggda organisationer.
För att värja sig mot
storkapitalets övermakt sluta sig även de smärre
yrkesidkarna, handlandena oeh
bönderna tillsammans i kapitalistiska
företag. An dels-företagen sörja
inom jordbruket för kredit,
försäljning och bearbetning av produkterna,
och dessa företag bära i driftsättet
kapitalismens alla kännetecken, ehuru
de ägas icke av kapitalister, utan av
en grupp små brukare. Även dessa
grenar av folkhushållningen komma
sålunda in i
kapital-sammanslutningens tecken; det ekonomiska livet
organiseras överallt medvetet på
kapitalistisk grundval. Samhället består icke
längre av privata, fristående
kapitalistiska företag, som inbördes
konkurrera med varandra, utan av stora,
sammanslagna, kapitalistiska
organisationer, vilka kämpa med varandra
om makten.
Under den gångna,
individuelt-ka-pitalistiska tiden verkade
konkurrensens lagar som oemotståndliga
naturmakter gent emot varje enskild
kapitalistisk driftsherre. Dessa lagar
verka visserligen ännu; de växlande
goda och dåliga tiderna visa de kapi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
