Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
talistiska organisationerna att clet
finns gränser, som deras makt icke
förmår överskrida. Men i vår tid
måste dessa lagar ”passera
människornas liuvuden”; de framträda som
medvetna åtgärder av
organisationerna.
Även staten har blivit en sådan
organisation. Manchester-liberalismen
är död. Alla ekonomiska
organisationer söka taga statens bistånd i
anspråk. De nöja sig visst inte med att
fordra skydd för sin egendom, de
begära dess direkta ingripande i det
ekonomiska livet. Hela systemet’ med
tullar och exportpremier,
järnvägs-frakttaxor och sjöfartssubventioner,
hela skatteväsendet med sina
invecklade metoder att fördela, göra avdrag,
lämna restitution, hela utnyttjandet av
statens affärsdrivande verk, av dess
monopoler och privilegier för
ekonomiska syften, hela regleringen av
allmänna arbeten och
entreprenadsystemet — alla dessa och många andra
slags ingrepp från statens sida i det
ekonomiska livet måste formligen
tvinga alla organisationer att söka vinna
inflytande på statsmakten, alltså till
kamp om den politiska m
ak-t e n.
Så upplöser sig hela det moderna
politiska livet i maktstrider emellan
olika intressegrupper, där
vederbörande snart släppa varje ideologiskt
skylande förklädnad och öppet pröva allt
ur synpunkten: gagnar det vår grupps
ekonomiska intressen? Till vinst och
makt, till en gynnsam plats i solen
sträva alla. Det lilla ordet m akt
går före allt annat, Bourgeoisin har
uppgivit alla sina grundsatser, lämnar
i sitt värde frihet och jämlikhet,
humanitet och kristendom, nation och
fosterland, då det gäller m a k t e n.
Även proletariatet lever i denna
atmosfär av de skilda
intressegruppernas ohöljt egoistiska kamp om makten.
Även där står viljan till makt i
förgrunden. Om den bästa vägen till
makten tvista de mer ”revolutionära”
med de mer ”opportunistiska”, men
om målet, erövring av den politiska
makten, äro alla ense.
Samma naket egoistiska
maktsträvan präglar även förhållandena mellan
staterna inbördes. Från
borgerligt håll gör man icke längre något
motstånd mot militär ismen.* Där vill
man att den stat man tillhör och som
skall tillvarataga ens ekonomiska
intressen skall förstå att genom en
imponerande rustning skaffa ens krav
gehör. Och nationernas vilja till makt
ursäktar allt —- bördor till att digna
under, våldstaktik mot svagare,
massmord och masselände. Den ökade
skärpan hos de ekonomiska striderna inom
landet finner sitt motstycke i skärpta
motsättningar gent emot främmande
nationer — med påföljd att faran för
ett europeiskt krig rycker allt
närmare.
Samtidigt tränga nya problemer
fram överallt i östra Europa. Dess
väldiga bondemassor äro i rörelse och
rusta sig för att träda fram på
historiens skådebana. Den serbiska
frågan hotade nyss vår världsdels fred,
det bulgariska problemet i
Mace-donien är ett gammalt bekymmer, och
i Ungern hota de nationella
motsättningarna den nuvarande magyariska
nationalstatens bestånd. Men ännu
större nationella- problemer bereda sig
att rullas upp i Ryssland. Hur
än fantasin må gestalta det ryska ri-
* Iiemma hos oss äro vi ju ännu i det. fallet
on smula ”efterblivna” — lyckligtvis!
R e cl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
