Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. G. T. bildades som förut omtalats
pii en kongress i Limoges 1895.
Blan-quisterna ville till sin fördel utnyttja
det beslut om upprättandet av en
facklig landsorganisation i varje land, som
den internationella
socialistkongres-sen i Bruxelles 1891 liade fattat. I
det föregående antyddes också vilka
särskilda skäl som drevo blanquisterna
att söka skaffa sig ett fackligt annex.
Någon vidare glädje fingo de ej av
sin skapelse. Redan på sin andra
kongress i Tours 1896, där vågorna ännu
gingo höga efter den kort förut på den
internationella socialistkongressen i
London skedda sammandrabbningen
mellan parlamentarister och
antiparla-mentarister, förklarar sig C. G. T.
neutralt gentemot de olika
socialistiska partierna och fraktionerna. Att
bianquistema stått fadder till C. G. T.,
visade sig emellertid på ett annat sätt.
Blanquisterna voro politiska
revolutionärer, som höllo före att
första steget till-socialismens
förverkligande borde bestå uti att man genom
en djärv statskupp erövrade den politi-
lundadebatten på grund av deras "suspekta
förbindelser ’’, ingått i Landsorganisationen.
1 Sverge lia statsmakterna eljes lugnt åsett,
hur dessa arbetare organiserade sig, inte som
deras franska kolleger först i föreningar
(associations) utan som deras klassbröder i
industrin direkt i fackföreningar
(syndicats).
Ett försök gjordes ju vid 1903 års
riksdag att beröva alla arbetare i det allmännas
tjänst strejkrätten, men detta strandade som
bekant icke minst på det
storstrejksultima-tum, som socialdemokratin ställde bakom
sina riksdagsrepresentanters avslagsyrkande.
Då Jaurés i dessa dagar i
deputeradekammaren prisat svenska staten som arbetsgivare,
så tillfaller förtjänsten därav icke minst
arbetarerörelsen, vilken tilltvingat sig en vida
större respekt av det offentliga Sverge, än
någonsin syndikalismen förmått i det ändå
långt mer demokratiserade Frankrike.
ska makten. C. G. T. ställde sig nu
likgiltig- emot politiken, seende i g
e-neralstrejken det enda sättet att
komma kapitalismen till livs. C. G. T.
bekände sig alltså till vad vår
holländska partivän fru Roland-Iiolst i sin
bok om generalstrejken med rätta
kallat ”den ekonomiska
blan-quismea”.
I den politiska blanqnismen ligger
det åtminstone ett stycke sunt
förnuft. Den har åtskilliga historiska
erfarenheter för sig, särskilt då
ekonomiskt och socialt likställda grupper
ir.om samhället kivas om den politiska
makten. Lika långt som de
revolutionära syndikalisterna stå till vänster
om det kompakta republikanska
bor-gerskapet, finnas i Frankrike på
högra- flygeln en sorts klerikalismens ocli
Bourbonernas unghinkar, ”les
came-lots du roi” — mellan dessa
ytterligheter bar franska politiken de sista
decennierna alltid pendlat — en flock
jesuit-fostrade aristokratiska dagdrivare
för vilka den ”monarkiska
restaurationen” just skall bestå i att en vacker
dag marschera på Elysée, där
presidenten residerar.* Men den
ekonomiska blanquismen, till vilken C. G. T.
under kongressen i Tours bekände sig,
äc påtagligen rent utopisk.
Den vilar på den inom
arbetarekretsar ytterst vanliga förväxlingen
eller likhetstecknet mellan politik och
ekonomi. Man ser det borgerliga
* Ossian-Nilsson har i dikten ”Dérouléde”
skildrat det uppträde, som under
Dreyfus-affärens dagar ägde rum under en
militärparad, då en general i sista ögonblicket
vägrade att gå med på den planerade
statskuppen. Eljest passar just inte den
chauvinistiske skränpatrioten Dérouléde bland
Ossian-Nilssons ’ ’Hedningar ’ Dérouléde vill
visserligen gälla som Ctyrano de Bergeracs
gengångare i modern tid. Men med Cyrano
torde han blott ha långnästheten gemensam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
