Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tionsplan för liela .revolutionsdramat,
att t. o. m. Hubert Lagardelle känner
sig generad ocli reserverar sig mot
detta sätt att uppfatta ocli förbereda
gen eralstre j ken.
* *
*
På C. G. T :s tredje kongress i
Toulouse, följande år, 1897,
förhandlades om kampmedlen bojkott och s
a-totage. Bojkotten anbefalldes som
ett verksamt vapen i den fackliga
kampen. Sabotage skulle användas
som ett medel att i nödfall göra
arbetsgivarna mjuka.
Sabotaget (som kommer av det
franska ordet s a b o t — broms och
hämsko) har ursprungligen samma
betydelse som det engelska ordet C a’
c a n n y och det tyska ”passive
K e s i s t e n z”. Bet betyder
obstruktion i arbetet, en sorts maskerad
strejk. Ben passiva resistensen utövas
i fullkomligt legala former och har
med sådan framgång använts av den
österrikiska och italienska
järnvägs-personalen att hela trafiken lamslogs
som vore det strejk. Personalen
följde blott tjänstgöringsreglementet på
det mest noggranna sätt och gjorde
sig ingen brådska. I detta fall
förskansar sig alltså järnvägsfolket
bakom ett reglemente, vars formaliteter
efterföljas. Ordet Ca’c ann y är av
skotskt ursprung, och metoden har
länge praktiserats inom engelska
fackföreningsrörelsen, särskilt bland
hamnarbetarna. Det kan tänkas
arbetsvillkor, då CVcanny är
arbetarnas enda försvarsmedel. Yad tror t. ex.
Centrala arbetsgivareförbundet
följden kommer att bli av försöken att
beröva arbetarna ackordsförtjänsterna
och i stället sätta dem på tidlön?
Men i normala fall hör Ca’canny till
undantagen. Framför allt är det icke
någon slags integrerande beståndsdel
i arbetarnas organisationssträ-
v a n d e, som de professionella
veklagarna över den sjunkande
arbetsintensiteten här i landet söka inbilla sig
själva och andra.
Yad nu den tredje arten av dessa
kampmedel, sabotaget, beträffar, så
har det småningom blivit liktydigt
med förstörande av arbetsgivarens
maskiner och byggnader. Så kan blott
en vanmäktig- förtvivlan strida.
Under förra hälften av 1800-talet följde
sådana paroxysmer av förstörelseraseri
ofta med strejkerna. För ett så
brutalt utsuget och i största elände
levan-di> proletariat som det dåvarande
engelska, vilket saknade såväl
föreningsrätt som varje spår till politiskt
inflytande, låg sabotaget nära till hands,
helst som man hatade maskinerna och
industrialismen med
ibjälkonkurrera-de småborgares reaktionära fanatism
och drömde om deu förkapitalistiska
hantverkareidyllens återställande. Då
arbetareklassen fick facklig och
politisk rörelsefrihet, i den. mån den lärde
förstå kapitalismen som ett stort
kulturframsteg och ett nödvändigt
ge-nomgångsled fram mot högre
sani-fundsformer, försvann sabotaget.
Efter vårt sätt att se vittnar det
högt om svenska arbetarklassens
ansvarskänsla och kulturella mognad, att
trots de hårda och förbittrade fackliga
konflikter som utkämpats här i
Sverge, sabotaget sällan eller aldrig
förekommit. De ansatser, som gjordes
vid den bekanta strejken vid Svedala
sockerbruk 1899, funno ingen
genklang bland de organiserade
arbetarna. Men för dessa förtjänster hos de
svenska arbetarna äro naturligtvis de
borgerliga belackarna blinda.
Omsorgen om de stackars strejkbrytarna har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
