Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppställer. Då arbetare-socialismen
vill skapa en .sådan
samhällsorganisation, som blott består av producenter,
och då följaktligen verkstaden
kommer att utgöra detta samhälles urcell,
sa ligger det en fundamental
motsägelse i att rekommendera åtgärder,
vilka förbise grundbetingelserna för
en tillfredsställande
produktionsteknik.’’’
Så långt Hubert Lagardelle. Yad
man än må säga om dennes
oberättigade anspråk på att för den
revolutionära syndikalismen (= enda sanna
ar-betare.socialisme.11) reservera
strävandet för ett samhälle, som består av
producenter, d. v. s. inga rentiers,
de^ kan dock icke förnekas, att han
tillbakavisar sabotaget som stridande
mot syndikalismens
fundamentalprinciper. Lagardelle säger också att i
TGulouse-kongressens beslut i denna
fråga manifesterar sig
anarkisternas dåvarande inflytande inom
C. Gr. T.
I övrigt kan väl ingen uppmärksam
läsare värja sig för det intrycket att
Lagardelles spekulationer låta
världsfrämmande, liksom rent abstrakt
framdeducerade ur ett filosofiskt
system. De osa av skrivbordets
fotogén-lampa, som tyskarna säga om dylika
teorier. Att så är förhållandet, är
inte översättningens fel, ty den är
korrekt och ordagrann, utan det beror på
den teoretiska förtorkning, som
utmärker icke blott Lagardelles utan
nästan alla franska
nationalekono-ners skriftställarskap under den sista
generationen. Frankrikes
vetenskapliga värld rymmer inom sig den rena
Manchesterliberalismens sista
mohikaner. i tidskriften ”Journal des
éco-nomistes”, som de skrivande i det
stockholmska Aftonbladet borde
prenumerera på, ser man ännu på
tjugonde seklets komplicerade samhälls-
mekanism med . en Bastiats
har-roonibrillor. På samma sätt kan den
mest revolutionära sociologiska teori
stelna till skolastik. Lagardelle
påminner också i sin framställning ofta
0111 ett sådant professorspetrifikat.
Detta Lagardelles utdömande av
sabotaget är ingen hastigt påkommen
frontförändring och han är inte heller
ensam om den. År 1905, tre år
tidigare, skriver den andre av den
revolutionära syndikalismens lärofäder,
George Sorel, som stilist elegantare
cch friskare och som tänkare
originellare än Lagardelle:
"Om socialismen strävar att
organisera hela samhället som en
välfunk-tionerande verkstad, kan man icke
lägga nog vikt vid de framsteg, som
g’öras i fråga om arbetets disciplin
och den tekniska ledningen. Det är
det goda inom de nuvarande
verkstäderna, som uppenbarligen är den
källa, varur framtidens rätt skall
flöda ; socialismen skall icke blott ärva
arbetsmedlen, som kapitalismen ocli
vetenskapen tillsammans skapat
genom teknikens utveckling, utan även
de kooperativa arbetsmetoderna, som
utbildats inom industrin i syfte att
draga största möjliga fördel av
människornas tid, krafter ocli skicklighet.
I överensstämmelse härmed är jag
av den åsikten att man som mycket
beklagansvärda måste betrakta
vissa råd, vilka mer än en gång givits
arbetarna i avsikt att förmå dem att
vårdslösa arbetet (”gaspiller le
travail”) ; sabotaget, som man säger i
Frankrike, är en kvarleva från gamla
tider; och det - bidrager inte till att
orientera arbetarna över vägen till
deras frigörelse. I det populära
föreställningssättet finnas en hel massa
sådana skadliga traditioner kvar, som
dc-t borde vara socialismens uppgift
att undanrödja. *
* Till företalet till den italienska
upplagan av Sorels bok ”L’avenir soeialiste des
syndicats” återgivet i ”Le Mouvement
so-eialistes” dubbelnummer dov. 1905, sid. 276.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
