Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tion. Först då den senares kredit på
grund av den allt mer uppenbara
skandalen med de kommunala
subventionerna började förminskas, fick C. G.
T. vind i seglen, på samma gång
rivaliteten ökades mellan de båda
organisationerna. En konflikt var
oundviklig så länge bägge ville gälla för att
vara den enda rätta samlingen av de
revolutionära syndikaten. I den
kampen dukade, som vi sett, F. B. T.
under. Den kapitulerade på sin kongress
i Algier 1902, sedan C. G. T. vid sin
sjätte kongress i Lyon 1901 visat att
syndikaten numera erkände den som
sin bästa och naturligaste
centralorganisation. I känslan av denna sin
överlägsenhet uttalade sig också
Lyonkon-gressen för en förening med F. B. T.
Alltsedan 1902 existerar C. G. T. i
den form, som gavs den enligt de
statuter, som antogos på kongressen i
Montpellier. C. G. T. organiserades
där på federativ bas. Varje
syndikat skulle dels ansluta sig till ett
yrkes- eller industriförbund,
motsvarande våra fackförbund, dels lokalt till
arbetsbörsen på orten. Alla
fackförbunden hade en central organisation
i ”fack- och
industriförbundens sektion”; alla
arbetsbörserna uti ”arb et sbörs
federatio-nens sektion”. Dessa ’
’sektioner” äro i sin tur underordnade C. G.
T :s centralkommitté, ungefär
motsvarande vårt Landssekretariat.
Orsaken till att det franska fackför-
eningsfolket hade genomdrivit
föreningen mellan arbetsbörserna och
C. G. T. torde närmast få sökas däri,
att motsättningen mellan
syndikalismen och det borgerligt radikala
regeringspartiet alltmer hade skärpts.
Man kände då behovet av att bjuda
statsmakterna en enig front. Den
första förtjusningen över och de högt
spända förväntningarna på Millerands
inträde i republikens regering hade
ef-terträtts av de inre partifejderna om
”fallet Millerand”, vilket ånyo drivit
de politiska socialistiska grupperna
ifrån varandra och låtit
parlamentarismens aktier sjunka djupare än
någonsin ute bland arbetaremassorna.
Här var alltså fältet fritt för de
revolutionära syndikalisterna. Hur dessa
på ett slugt sätt lyckades få överhand
över de mer reformistiskt sinnade
syndikaten inom C. G. T. och bemäktiga
sig ledningen av denna, med följd att
man under de följande åren, fram till
Amienskongressen 1906, då en
vändpunkt inträder, får bevittna en t. o.
m. i Frankrike dittills osedd förvirring
och inbördes fejd inom
arbetarerörelsen, skall skildras nästa gång. Därvid
skola också anföras fakta till stöd för
den, trots alla slitningar som varit,
ganska ljusa syn på framtiden, som
inledningsvis anlades beträffande de
anarko-socialistiska strömningarnas
nuvarande väsentligt minskade
inflytande inom franska
syndikalismen.
(Slut härnäst.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
