Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man béhöver ju härvidlag ’endaist peka
på så framträdande
självupplysnings-faktorer som folkbibliotek,
läsesalon-g’er oeh ’studiecirklar, och känt lär, att
man härmed nått beaktansvärda
resultat. Likväl ha dessa medel, relativt
taget, icke förmått uträtta, vad man
■i början väntade, därför att de till sin
n’atur äro mera sporadiskt verkande,
vartill kommer, att, till följd av det
ringa underlag, som finnes, de icke äga
förmågan att direkt öppna och
till-igä.ngliggöra en mängd sinnen.
Man har därför på sisita tiden,
mycket funderat på att tillgripa andra
hjälpmedel, och såsom ett av de
verksammaste av dessa har man velat
framhäva den d r a m a t i ska konst e m.
I och med innevarande år kan man
också säga, att i detta hänseende ett
beaktansvärt steg har tagiits, ’i och med
ätt scenkonisten av arbetarna
s j ä 1 v a tagits i användnäng i
upplysnings® ndamål.
Teatern är måhända Idet
bildningsmedel, som äger ’förmågan att
nedtränga djupast: som förmår uppbryta
och luckra de hårdaste och
brutalaste sinnen, -och ’göra dessa
tillgängliga och tjänliga för
kulturell odling; göra de omöjligaste
och obändigaste viljor till sociala
faktorer. Teatern har nämligen >i alla
tider haft en ovanlig förmåga att
upplyfta det, som stått lågt nere. Den har
verkat., att många gånger det rent
mänskliga kommit fram i dagen. Ännu
äro dock, uti detta ofullkomlighetens
och halvhetens samhälle, stora lager i
saknad av den konstnärliga
utbildning, som åt andra, vilka fått gåvan
att kunna njuta på dessa områden,
skänkt ’livet ej så litet av dess Värde
och innehåll.
Men dessa beklagliga, för att icke
säga onaturliga och olyckliga
förhållanden. måste snarast möjligt
omändras till det bättre, ty även folket, de
breda lagren, har rätt att ’göra ’krav på
att både få lära sig njuta och att få
njuta av livet. Detta torde för övrigt
vara en absolut nödvändighet i en tid,
när industrialismen, i förening med
uppfinningarna, gör allt vad göras kan
för att förflacka ocli neddraga sinnet
för det sköna, i annat fall — eftersom
den egentliga överklassen är döende —
är fana värt, att den konstnärliga
kulturen kommer atit gå under;
åtminstone- skulle den komma att förflackas
och föras ’in på avvägar.
Tysklands socialdemokrater, som i
så många andra hänseenden länt oss
till föredöme, ha även insett detta, och
på här berört område allaredan brutit
väg, i det att partitets
”bildningsut-skott” sedan någon tid utgivit
redogörelser över dramer och operor, som
ha till uppgift att göra teaterbesökare
ur arbetareklassen, på -ett sätt,
svarande mot deras känslor och tänkesätt,
förtrogna med andan och betydelsen
i ’den teaterpjäs, som ges, och
därigenom höja deras förmåga till
konstnjutning oeh och förståendet av den
dramatiska diktkonsten.
Bildningsutskottet har givetvis med
dessa redogörelser främst haft i
tankarna. de folkföreställningar, som av
arbetareorganisationerna i samråd med
goda teaterföretag ’bruka anordnas på
söndagseftermiddagarna. Varje
besökare av en dylik föreställning,
menar utskottet, skall flera dagar före
uppföranldet erhålla en redogörelse för
det ifrågavarande dramat. Priset för
redogörelserna, som till utstyrsel och
format se ut ungefär som de skrifter
”Landsföreningen för kvinnans
politiska rösträtt” hos oss utger, är satt så
lågt, att organisationerna utan oro
kunina av besökarna fordra den
härigenom uppståndna obetydliga
förhöjningen i biljettpriset. Man har även
ordnat så, att på begäran — odh om
beställning ingår i god tid — ’det
motsvarande antalet av
personförteckningar även mot måttlig prisförhöjning
kan för de särskilda föreställningarna
i en stad bifogas. För att möjliggöra
användandet av redogörelserna för
teaterbesökare ur arbetareklassen i
städer, där arbetareorganisaitionerna
icke kunna föranstalta om
folkföreställningar, har man orldnat ’Så, att
varje Ihäfte kan köpas i bokhandeln
för tio pfenniig.
Tyskarna — för att nu helt ocli hål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
