Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Party, som praktiskt taget står på
socialdemokratisk botten, som på själva
■Kautskys förslag godkänts i
Internationalen, utgör efter 1906 års val för
första gången en avsevärd faktor i
engelsk politik.
Men denna stora framgång drog
svårigheter i släptåg. De otåliga
fordrade. att arbetarepartiets 30 man
skulle behärska underhuset, el.jes var
det bevis nog, att de inte skötte sig
riktigt. Så valdes vid ett fyllnadsval
Victor Grayson, en ung agitator, icke
obegåvad, men ännu föga stadgad, f.
d. sjöman, f. d. unitarisk predikant;
då hans läggning emellertid mindre
var för grundligare arbete, tog han
saken på annat sätt och ställde till
en scen med talmannen, då denne icke
mot arbetsordningen ville avbryta ett
ärende, som behandlades, för att
upptaga arbetslöshetsfrågan. Denna
manöver gjorde han lielt på egen hand,
utan samråd med fraktionen, men
klagade sedan bittert, att kamraterna ej
inskridit till hans hjälp i det
självför-vållade uppträdet. På folkmötena
vann emellertid hans käcka tilltag stor
popularitet och stärkte den kritik mot
arbetarepartiets riksdagsmän, som icke
frågade: varför göra de inte mer?
utan: varför larma de inte mer? I
slutet av förlidet år blev spänningen
så pass stark, att Grayson, fastän han
fortfarande uppbar arvode som
arbetarepartiets riksdagsman (som bekant
måste partierna själva ännu i England
betala sina representanters
levnadskostnader), uttryckligen vägrade att
tala på möten tillsammans med
partiets främste man och grundläggare,
Keir Hardie, varpå partistyrelsen för
sin del strök Grayson ur listan på
talare, som partiet ville ta i anspråk.
I partistyrelsens rapport till kon-
gressen i Edinburgh i april 1909 voro
dessa händelser naturligtvis
omnämnda. Kongressen förlöpte mycket lugnt.
I. L. P :s allians med L. P. (Labour
Party) hade varit föremål för ytterst
hätska anfall från ultras — man
måste erinra sig att ”S. D. F. ” alltjämt
existerar, att Blatchfords mysket lästa
”Clarion” med sin sensationella och
känslopolitiska läggning icke fostrar
till klar och konsekvent taktik samt
att på sista tiden en grupp
socialistiska akademiker, missnöjda med den
breda plats fackföreningsrörelsen tar
i partiet, kanske ej minst vid dess val
av underhus-kandidater, grundat ett
eget ”radikalt” organ. ”New Age”.
Men kongressen strök under alliansen
med L. P., denna huvudpunkt i I. L.
P :s taktik, mot blott 8 röster. Förslag
till uttalande att beflita sig om en
mera demonstrativ taktik inom och
utom parlamentet avböjdes med 2/3
flertal. Men så kom den punkt i
berättelsen. där affären Grayson
omnämndes. och i stämning att vilja draga ett
streck över alla tvister som varit
fattade nu kongressen i en hastig vändning
det illa övertänkta beslutet att stryka
hela denna episod ur rapporten.
Formellt var ju detta ett
underkännande av partiledningens hållning i
saken, men att avsikten icke alls var
sådan, framgick så tydligt som
möjligt. Ty då på grund av beslutet
av-sägelserna inkommit, upprev
kongressen med stort flertal sitt förra beslut
och satte dit igen vad som skulle
utgått, samt riktade så gott som
enhälligt en vädjan till de avgående att åter
åtaga, sig sina uppdrag. De stodo
emellertid fast vid sina avsägelser.
Ordföranden Macdonald hade ju också
förklarat för sig själv, Keir Hardie.
Snowden och Bruce Glasier, att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
