Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
religionsundervisning, försvarar sambandet mellan
kyrka och skola så till vida, att han å
ena sidan vill ge lärarkåren (även
folkskollärarne) inflytande på
kyrkostyrelsen men å andra sidan vill ge
kyrkan åtminstone något inflytande
på skolans religionsundervisning.
I alla fall, när frisinnade och
särskilt socialdemokrater överväga om
statskyrkan bör bevaras eller ej,
gäller tvisten huvudsakligen den
ekonomiska frågan: skall kyrkan
uppbära understöd av staten, alltså även
av dem, som icke gilla henne, skall
t. o. m. skatt för kyrkliga ändamål
upptagas av kyrkans motståndare?
Det är spörsmålet, vilket
socialdemokratin hittills tämligen enhälligt
besvarat med nej, men som Kringen m.
fl. synas besvara med ja.
* *
*
Innan denna fråga kan klargöras,
måste svar lämnas på en annan:
Bjuder statskyrkan större andlig frihet än
frikyrkorna? Att den det gör, är
nämligen de moderna
statskyrkovännernas huvudargument. Vissa av dem,
främst prof. Wicksell, ha dock fullt
klart för sig, huru osäker friheten för
närvarande är inom statskyrkan, men
de hoppas på bättring genom den
framträngande demokratin.
Det följer ju med kyrkans egenskap
av statskyrka, att statens myndigheter
ha högsta avgörandet även i kyrkliga
ting. Svenska kyrkans ”summus
episcopus”, d. v. s. högste biskop, är
konungen, och sin makt utövar han
som konstitutionell monark i
statsrådet, vadan särskilt
ecklesiastikministern, justitieministern och
statsministern (såsom statsrådets chef)
bestämma den högsta kyrkostyrelsens anda.
Den kyrkliga lagstiftningen utövas av
regering och riksdag samt
kyrkomötet, vilket har vetorätt i
kyrkolagfrågor och kyrkliga privilegiefrågor;
däremot icke veto mot sitt eget
avskaffande. Kyrkans egentliga värn inom vår
författning är därför första
kammaren, ty så länge denna liknar den
nuvarande, sitter kyrkomötet tryggt.
Bevillningen till kyrkliga ändamål
utövas av riksdagen ensam, dock har
kyrkan här garantier i
prästprivilegierna.
Vidare innebär statskyrkoformen,
att alla landets kommunalt
röstberättigade invånare ha att bestämma om
kyrkans angelägenheter på
kyrkostämman. Undantagna äro blott de, som
anmält sitt utträde ur statskyrkan.
Men som ingen har rätt att utträda
ur statskyrkan utan att ”ärna” ingå
i annat kristet trossamfund och
som långt ifrån alla frireligiösa utträtt
— så t. ex. stanna Svenska
missionsförbundets medlemmar,
waldenströmmarne, av grundsats kvar
i statskyrkan — innesluter statskyrkan
det överväldigande flertalet av landets
invånare. Rösträtten och röstskalan
är den vanliga kommunala, utom i
Stockholm, som har en 20-gradig
kyrklig röstskala.
Vid val av lekmannaombud till
kyrkomötet ha alla kommunalt
röstberättigade en röst; rösträtten är dock
här indirekt och valkretsarna stora.
I fråga om prästvalet indelas
pastoraten i konsistoriella, där
församlingen, regala, där regeringen, och
patronella, där ”patronus”, vanligen
en stor godsägare, har avgörandet i sin
hand. Rösträtten är den kommunala,
dock med en obetydlig inskränkning
för jordbrukare och med en större
dylik — ingen får rösta för mer än en
femtedel av sitt kommunala röstetal
— för övriga röstande. På de
närmare bestämmelserna och på
de avvikelser, som finnas i
särskilda fall, behöver ej här ingås.[1]
Över huvud är enhetlighet något, som
alls icke får sökas i svenska
[1] En särskilt demokratisk rösträtt
användes vid domprostvalet i det schartauanska
Göteborg — med resultat att vid sista valet
nuvarande biskop Eklund i Karlstad och
Heüman i Stockholm underkändes såsom
alltför liberala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:29:54 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1909/0190.html
