Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i naturvetenskapen de kvalitativa
egenskaperna förklaras genom det
gemensamma atombegreppet.
Intellektet gör denna förenklingsprocedur
blott för nyttans skull — för att
lättare kunna röra sig med tingen.
Indi-vidualiteterna äro utsuddade,
bortglömda, som utgångspunkterna, vilka
man liunnit långt bortom.
En storstad är typen för detta
förhållande. Mitt ibland alla många
små förbindelser med varandra är var
oeh en dock fri. Han liar liksom
ensam att bära ansvaret för sitt liv —
oeh lian har också storstadens
oerhörda ensamhetskänsla mitt bland
miljontals människor. Förändringen är här
intensivare, livspulsen slår hastigare.
De döda köras ut i automobil, och hos
de levande bultas snart sorgen ut av
gatornas brokiga små intryck.
Aven personliga ting, som i sig äro
ojämförligt värdefulla, ha genom
penningen fått ett mått, blivit återförda
till en objektiv ”förnuftig” skala.
Penningen och intellektet äro
”karaktärslösa”, ordet då fattat icke som en
negativ egenskap, utan som ett
utanförstående. Karaktär är nämligen
bundenhet vid en bestämd
individuell egenskap, som skiljer personen
eller tinget från alla andra, men
penningen och intellektet äro den kalla
speglingen av objektiva förhållanden.
Individualitet, det absolut enskilda, är
en gräns för dem båda, en
obegriplighet för tanken, ett omätbart för
penningen.
Yad som här kallats
”karaktärslösheten” i tänkandet framträder tydligt,
då man följer dess sätt att utvecklas.
I förmågan att draga riktiga
slutledningar t. ex. lia vi typiska
formel-1 a egenskaper, som lika väl kan riktas
mot gott, som mot ont, ut mot det
meningslösa, som mot förnuftiga mål.
Äro blott premisserna,
förutsättningarna givna, så liar intellektet fritt
fält, dessa förutsättningar må sedan
vara hur vanvettiga som helst. ”En
spetsig penna” kan föras både för en
brutal utplundring av människor och
till ett hänfört försvar för allas, rätt
att kunna leva mänskligt. Den
formella intelligensen är färglös som den
moderna rationella Geisten — som
penningen.
Penningen och intellektet ställa allt
på ett plan, äro så att säga
demokratiska. De stå liksom öppna, för alla,
ha i sig själva inga privilegier för den
ene eller den andre. En vilja, en
känsla är däremot något utvalt, och i
sig‘ oumkullkastligt. Men denna
demokrati har realiter bara frihetens
sken — ungefär som man kan tala om
att vår undervisning är fri, när de
flesta varken ha tid eller pengar att
begagna. sig av den ! Den gemensamma
möjligheten, jämförbarheten har låtit
olikheten blott så mycket kraftigare
framträda.
% #
Simmel endast be s k r i v e r
penningens förhållande till vår kulturs
väsen, men värderar knappast och visar
heller inga vägar till övervinnande av
de svårigheter och motsättningar, som
vi stannat vid. Vilket är nu
socialdemokratins förhållande till dessa
tendenser? Kan den bryta udden av vår
tids abstrakta penningkultur?
Ja, det finns två faktorer att peka
på. I produktion för ko
n-s u m t i o n finns ett medel, och i
den materialistiska
historieuppfattningen en idé, som
båda peka ut över de aktuella
konflikterna.
Genom penningen blev
produktionen ett system för sig. Det blev
möjligt att producera utan tanke på
bestämda konsumenter. Genom
hushållningens koinplicering liar den
objektiva apparaten blivit en makt, som
liksom sköter sig själv, oberoende av den
enskildes vilja. Detta förhållande
speglade sig bäst i penningens
betydelse, i penningens psykiska makt.
I en socialistisk framtidsstat m åste
målen rycka närmare, bli mera
bestämmande. Produktionen inriktas
direkt mot konsumtionen, sker icke läng-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
