Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
får lioppas blir ett a? resultaten av det
arbete, som f. n. pågår inom den s. k.
departemental-ko m mitten
oeh kommittén för Ko m m e r
s-kollegii omorganisation.
* . *
Kommerskollegii utlåtande är dock
icke ■ ägnat att i alla avseenden
tillfredsställa reformkraven. Det
lämnar visserligen i detta
avseende Riksförsäkringsanstalten långt
bakom sig, men i en del fall utmanar det
kritiken.
Varför har icke utlåtandet upptagit
yrkessjukdomarna, vilka
numera av alla socialpolitiska
auktorite-ter hänföras till
olycksfallsförsäkringen? Det kan ju möjligen anses ligga
inom ramen för den-nu sittande
yr-kesfarekommitténs ttppgifter,
vilkens sak det är att bättra på
vår efterblivna
skyddslagstiftning, och vars betänkande väntas i
höst. Så mycket är säkert, att i det
betänkande om ny
sjukkasse-1 a g," som de inom civildepartementet
* I stället berör tie sakkunniges förslag ett
annat av olycksfallsförsäkringens gebiet på
ett mycket kännbart sätt. De föreslå
nämligen att sjukkassa skall vara pliktig att
•oavsett vilken sjukhjälpstid i stadgar blivit
fastslagen, vid inträffade olycksfall bland
medlemmar lämna sjukhjälp fr. o. m. sjunde
intill 61:a dagen. Denna bestämmelse
motiveras med hänsyn till det ofta uttalade
önskemålet, att sjukkasseverksamlieten
måtte göras skickad att utfylla den i
gällande olycksfallsersättningslag stadgade
karenstiden. Det är nog gott och väl, men
effektivt kan detta endast ske vid
■obligatorisk s jukf öl s ä 1c r i n g.
Under nuvarande förhållanden då här i
Sverge dels arbetarna i stigande grad genom
bestämmelser i kollektivartalen förmå
arbetsgivarna att olycksfallsförsäkra dem
under karenstiden, dels iKommerskollegium
föreslår en förkortning av karenstiden, d. v. s.
en rättslig kodificering av gällande
avtals-praxis, är detta uppslag både inopportunt
och betänkligt. Det senare därför att det
innebär ett avkall på principen att arbets-
tillkallade sakkunniga nyligen
avlämnat, finns inte hela denna viktiga fråga
berörd, fastän det också kunde ansetts
ligga i deras kompetens.
En betänklig brist är .även, att
Kommerskollegium ifråga om
ersättnings utgående till andra än
änka och barn icke ens velat gå
så långt som Riksförsäkringsanstalten.
Denna, hade, som nämnts, hemställt
att för den händelse olycksfallet
medfört döden, ersättning skulle
tillkomma änkling, den avlidnes föräldrar
eller minderåriga syskon. Kollegium
tillstyrker ersättningspliktens
utsträckande till de båda första kategorierna,
men anser, att längre kan man icke gå;
minderåriga syskon få bli utan.
Orsaken till denna snävhet ligger däruti,
att kollegium ställer sig på den
ståndpunkten, ”att enligt gällande
fattig vårdsl a. gstiftning
sträcker sig den lagliga
försörjningsplikten icke längre än till föräldrar
och barn, varför icke heller
arbetsgivares ersättningsplikt i föreliggande
hänseende borde göras vidsträcktare”.
<Men här är det ju inte fråga om
fattigvård, utan om socialpolitik.
Samvetet slår också kollegium, ty
nästa punkt lyder: ”Vill man återigen
på en lagstiftning som denna anlägga
en s o c i a 1 synpunkt och sålunda taga
hänsyn icke blott till den lagliga utan
även till den faktiska
försörjningen, finnes ju- ingen som helst
anledning, varför ersättningsplikten i dessa
fall skulle stanna vid minderåriga
syskon och icke utvidgas till även
fjär-mare anförvanter, som den döde vid
olyckstillfället försörjt.” Alldeles
riktigt, men det är just denna sociala
synpunkt, som måste anläggas på
en försäkring som denna. Man kan
visserligen säga. att här får en
stundande invaliditetsförsäkring in-
givaren ensam skall gälda
olycksfalls-ersättningen. Träda de frivilliga
sjukkassorna. emellan under karenstiden, överflyttas den
bördan på a r b e t a r n a, eller om
statsbidragen höjas, i varje fall på de
skattdra-gande. Den reformen bör sjukkassefolket
betacka sig för.
Tiden n:r 7, 1909
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
