Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gripa. Riksförsäkringsanstalten
för-skansade sin obenägenhet mot
vittgående reformer av
olycksfallsförsäkringen bakom talet om att en
omgestaltning av. hela den sociala
lagstiftningen stod för dörren och att de
olika grenarna av den sociala
försäkringen borde organiseras med hänsyn
till varann, därför borde det och
det uppskjutas etc... Då
kollegium nu förordar genomgripande
förändringar av 1901 års lag.
polemiserade det mycket lyckligt mot
anstalten, framhållande, ”att
socialförsäkringens hittillsvarande
historia i vårt land icke talar till
förmån för strävanden att för vinnande
av största möjliga enhetlighet nu söka
bringa samtliga hithörande frågor till
en samtidig lösning, utan synes
erfarenheten snarare hänvisa till de
partiella reformernas väg, som den i detta
hänseende lämpligaste och säkraste”.
Kollegium borde därför tagit steget
fullt ut ifråga om ersättningspliktens
utsträckande och ej satt sig att
avvakta andra reformer.
Härmed är icke sagt, att
Riksförsäk-ringsanstaltens förslag är i denna
punkt nog. Det bygger icke alls på
någon principiell grund, utan gränsen för
dess ersättningsutvidgning är rent
godtycklig. Varför stanna vid
änkling, föräldrar och minderåriga
syskon? Varför icke lika gärna den
dödes barnbarn, t. ex., och, vad som är
det viktigaste, den kvinna, som, om
icke legalt hans hustru, dock kanske i
många år varit det både till namnet
och gagnet, och de barn, som fötts- i
detta samvetsäktenskap? Med tanke
på hur talrikt sådana förbindelser
förekomma, särskilt inom de större
städernas arbetarevärld, är det absolut
nödvändigt, att
ersättningsskyldigheten utsträckes till att omfatta alla den
döde faktiskt försörjt.
En annan fråga av största betydelse
och intresse för arbetareklassen, är.
hunivida som oeftergivligt villkor
försäkring i den av staten upprättade
för-säkringsanstalten bör föreskrivas,
eller hur stor frihet med avseende på
försäkringens ordnande lagen bör
medgiva arbetsgivarna. Åberopande den
faktiska gestaltningen av dessa
förhållanden i vårt land, enligt vilken
icke mer än 12 % av alla
olycksfalls-försäkrade arbetare torde vara
försäkrade i Riksförsäkringsanstalten, och
med stöd av utländska erfarenheter,
anser Kommerskollegium att något
försäkringstvång i statens anstalt
icke bör ifrågasättas. Då denna
punkt förtjänar att ingående
diskuteras och utrymmet denna gång
förbjuder en ’utförligare behandling, nödgas
vi här gå den förbi.
# *
*
Det epokgörande och förtjänstfulla
i Kommerskollegii utlåtande, som en
del kritiska invändningar icke kunna
förminska, är dock, att bär har
omsider en officiel myndighet åter
upptagit 80-talets stora sociala
reformlinjer i olycksfallsförsäkringsfrågan.
Måtte ej den optimism komma på
skam, som häri vågar se ett löfte om
slutgiltig effektiv lösning på denna för
Sverges arbetande folk så
betydelsefulla fråga!
Denna återgår nu till
civildepartementet, vars nuvarande chef i
den möter en gammal bekant från sitt
ledamotskap i den stora
arbetareför-st’kringskommittén. Skall Hugo
H a milton även i detta fall svika
gamla traditioner? Det kommer att
visa sig närmast vid valet av
medlemmar i den kommitté, som mi väntas för
olycksfallsförsäkringen.
Så äro alla socialförsäkringens
grenar under utredning. Frågorna
mogna lagom till den allmänna
rösträttens första riksdagar.
Det gäller för arbetarklassen att där få
sä många representanter som möjligt
för att hävda dess livsintressen även.
i de stora frågor, som här berörts.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
