Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varna befallt, blevo i en rad punkter
avvisade även av dessa, ty de voro
doek ett inhugg, låt vara ringa och
försiktigt, i deras fordran att numera
åter ensamma bestämma.
Men nu är också måttet rågat. Hela
landets arbetarklass, i alla yrken,
känner vad det gäller. Att nu vika
tillbaka vore ovärdig underkastelse, vore
att frivilligt sträcka fram händerna
att bindas. Må nu masslockouten
komma, vi skola ge svar. Kastas vi ut
50,000—80,000—160,000, kunna vi lika
så gärna gå a 11 a på en gång.
Enhälligt har Representantskapet beslutat
att sedan de 80,000 kastats ut, måste
storstrejken följa. Och förening för
förening, landet runt, upprepas och
fastslås beslutet: mot arbetsgivarnas
hänsynslösa anfall, som gäller vår
medbestämmanderätt och vår hela
existens, ha vi intet annat val än
storstrejken. Den 4 augusti blir dagen;
då börja Sverges arbetare ”de
korslagda armarnas kamp”.
Storstrejkens teori.
Mot den framställning som här
givits av storstrejkens förhistoria och
förutsättningar skall man måhända
söka advocera från motsidan med
erinran, att arbetarna i de bekanta
små-konflikterna stundom gått i strejk
med större fordringar än skydd för
lönenedpressning. Det enda riktiga
är dock uppenbart att döma efter de
anspråk som vidhållits, när tvisterna
rådde fram till mera avgörande
instanser. Och där är arbetarnas d
e-f en si va ställning klar och ostridig,
indirekt erkänd f. ö. på nytt i ”Sv.
Arbetsgivareföreningens ’ ’ förklaring
när förhandlingarna nu återupptogos,
att den pricipiellt håller på att
lönerna ”icke blott kunna höjas, utan r e g-
leras efter gällande
konjunkturer... på sätt som förut
fordrats”. Fastän
lönenedpressnin-gens fula ord icke är utsagt, förstår
envar halvkväden visa.
Med allt skäl kunde därför
Lands-sekretariatet i sin
storstrejksprokla-mation av 24 juli brännmärka
arbetsgivarnas ”liårda nävrättspolitik” och
stryka under det olidliga i att ”under
över ett års tid har varje förhandling
måst föras under trycket av hotet om
en stor lockout”. Man vet ju hur
arbetsgivarna icke tvekat att för att
alltid ha sin lockout-klubba lätt till
hands, kasta ogenerat över bord en av
grundtankarna för kollektivavtalen,
tryggandet av arbetsfreden för
clen tid avtalet slutits. Med hot om
] o c k o ut infördes stadgandet att det
ie k e anses som avtalsbrott att lockout
proklameras under avtalstiden,
om vederbörande
arbetsgivareorganisation så befaller (och då för
anständighetens skull motsvarande ratt till
strejk). Denna mot själva fredsidén
i avtalet så snörrätt stridande
bestämmelse väckte, när den blev bekant i
utlandet, långt mera häpnad än
beundran även i arbetsgivarekretsar, oeh
”Vorwärts” kunde citera ett
uttalande i ”Industrie-Zeitung” av en bland
de tyska arbetsgivarnas publicister,
B u e c k, vilken utan omsvep
förklarade att, om det kunde vara sant, ”då
bör den svenska arbetarklassens
nuvarande uppträdande i fråga om
avtalsbrotten bedömas i motsvarande mån
mildare ’ ’. — Och det ä r sant.
Arbetsgivarna proklamerade alltså
sin ännu alltjämt pågående
jättelockout, att börja den 26
juli för textilindustrin,
sågverksindustrin och träsliperierna (skräddare,
cellulosaarbetare och väg- oeh vatten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
