- Project Runeberg -  Tiden / Första årgången. 1909 /
42

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

byggare voro reclan utkastade), den 2
aug. för järnbruken och sedan ”i den
ordning styrelsen äger bestämma”. De
hade fått omsider som de velat.
Arbetarna kunde ej längre vika tillbaka, de
m åste, trots de fortfarande dåliga
konjunkturerna, upptaga striden för
sin medbestämmanderätt om
arbetsvillkoren. Ty kapitulation utan
svärdslag hade varit värre än varje
nederlag, ett frivilligt skymfligt avstående
från just det, som ger den fackliga
organisationen dess värde, dess
fram-tidsbärande kraft.

Ilur skulle nu denna strid föras?

Två utvägar voro tänkbara.
Antingen att på vanligt sätt taga emot
striden ocli ordna som man kunde
understöd åt de utkastade från dem, som
ännu hade arbete. Men det hade
blivit ett knappt och torftigt stöd man
kunnat ge, i en strid vilken på
förhand var given måste bli mycket
långvarig. Arbetsgivarna hade valt efter
sina intressen de industrier, där
ut-kastning skulle ske. Man vet numera
att cellulosa-kapitalisterna t. o. m.
räknat med direkt förtjänst av någon
månads stillestånd, ty
världsmarknadspriset måste småningom stiga.

Men framför allt: om också de

80,000 kunnat hållas uppe med
anlitande av solidaritetens yttersta
krafter, så hotade ju ytterligare
utkast-ning, redan beslutad för
Arbetsgivareföreningens del, snart nog
kanske fortsatt av de nära förbundna
organisationerna. Och var stode man
då ? Med uttömda resurser finge
organisationen söka bära en alltjämt
väsande börda, allt flera utkastade,
allt färre att stödja dem.

Den vägen syntes absolut
oframkomlig. Om den verkligen varit det må
efter nu gjorda erfarenheter kunna er-

kännas som en öppen fråga.
Storstrejken i aug. 1909 har visat en
motståndskraft i arbetarnas mass-strider, med
vilken ingen förr vågat räkna. Men i
juli var det provet ännu ej gjort, och
ingen kan klandra dem, som anlacle
känd måttstock på både hjälpbehov
och hjälpresurser. Det får ej häller nu
efteråt förbises vilken mäktig kraft
till heroiskt offermod som ligger just
i en storstrejks allmännelighet. Om

80,000 kastats ut och 220,000 gått ut i
direkt strid vid deras sida, skola de
utkastade stå längre fasta utan hjälp
än om runt omkring dem de 220,000
arbeta, villiga att efter förmåga
hjälpa. Den mass-psykologin är klar och
mänsklig och behöver inga
utläggningar.

Den andra utvägen var den rakt
motsatta: kampens utvidgning med ens
till största möjliga omfång, ”för att
därigenom framtvinga en antaglig
uppgörelse och åvägabringa ett
hastigare slut på jättestriden”, som det
heter i proklamationen. Det var
storstrejken — men en storstrejk, som
i sin utvidgning till att trycka på liela
samhället alltjämt måste hålla i sikte
sin karaktär av facklig
försvarskam p. Arbetarnas uppgift
blev således dubbel. Gent emot den
anfallande arbetsgivarmakten måste de
verka direkt genom att söka lamslå
hela den industriella produktionen.
Gent emot övriga samhällsgrupper
borde de uppträda så, att dessa bragtes
till att ingripa i striden för att få en
antaglig uppgörelse till stånd.

Dessa mellanlager måste alltså
genom storstrejkens handgripliga allvar
ruskas upp ur sin likgiltighet för allt
i samhället, som går utom eget direkt
intresse oeh personlig bekvämlighet.
Men de borde ju oekså påverkas till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:29:54 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1909/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free