Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem till deras platser. Yad
typograferna angår liade de sitt avtal som
band. Men lios båda grupperna fanns
också känslan att kanske när allt kom
omkring deras inskridande längre
fram för en hedersam uppgörelse
var lika så nyttig för den gemensamma
saken.
Nästan alla andra ryckte den
väldigt svallande floden genast med sig
med fullkomligt elementär kraft.
Kommunens arbetare, spårvägsfolket i
Stockholm, kuskar och chaufförer, alla
kände de att här skulle slås ett slag,
som avsåg att rädda mot hänsynslös
nedpressning ställningen för hela deras
klass. Alla hade de förnimmelsen att
den som ej i en sådan alldeles
utomordentlig situation följde solidaritetens
bud, han bidrog med sitt uppträdande
att förlama en kraftyttring för en
djupt rättfärdig sak, som ej hade i
detta nu annat pålitligt försvar än
arbetarklassens obrottsliga
sammanhållning. Inför det trycket sprungo
avtalen med förbud mot strejk och
lockout sönder, och med sådan f o r c e
m aj eure verkade hela det sociala
slridsläget, att ganska stor svårighet
stundom mötte att, mot de arbetandes
önskan att få sluta, göra
Landssekreta-riatets ”undantag” respekterade. De
djupa leden fogade sig ogärna i den
minsta avvikelse från den generella
arbetsnedläggelsens räta och . enkla
linjer, men de böjde sig dock i dessa
fall för ledningens goda skäl och
bestämda mening. Mén när i Stockholm
en militärförläggning inne på själva
arbetsplatsen tillkom samt utmanande
arrangemanger för blivande
”arbets-villigas” mottagande, blev det dem
dock för svårt; vid Värta-gasverket
och även i Landskrona gick det sönder.
Men eljest höll över hela landet den i
storstrejk utgångna arbetarklassen
detta viktiga samhällsarbete i ostörd
gång åt den klass, vars hela press
genljöd av hetsropet: front mot samhällets
fiender!
Hur över all förväntan omfattande
och hur imponerande i sin lugna kraft
var icke denna den svenska
arbetarhä-rens uppmarsch till sin fredliga,men så
djupt ingripande och hårda strid! Hur
himmelsvitt olika den bild uppskrämd
borgerlig fantasi målat och som tagit
reflex i rusningen till vapenbutikerna,
hur olika också mot de
storstrejkssce-ner som utomlands flera gånger
avspelats. Bilden var i huvudstaden till det
yttre densamma som vi alla mindes
från majdagarna 1902, fast den trygga
tillförsikt, som
demonstrationsstrej-kens tidsbegränsning då gav, nu ej
kunde komma; nu var det bistert
klass-kampsallvar, en försvarsstrid mot en
välrustad fiende, som måste kämpas
fram till ett slut. Och man kände att
nu, på annat sätt än då, en fientlig
makt träffat sina åtgärder mot
arbetar-hären. Militärdispositionerna hade
varit mycket omfattande, överallt höllos
trupper i beredskap, ända inpå Folkets
Hus inne i Norra järnvägsstationen...
Likafullt målar Karl-Erik
Forss-lunds dikt i Soc.-D. briljant denna
för-sta-dags-stämning:
Är detta staden — storstrejkstaden?
Var är den kamp på liv och död,
den vådeld rasande och röd,
man siat om i borgarbladen?
Var är revolten vild och rå,
var dessa yra pöbelhorder,
som på despoters kalla order
till storms mot rätt och lagar gå?
Lugn ligger staden, söndagsstilla.
En sommarhimmel sagoblå
sig välver över gränder grå.
Är det en trötta sinnens villa —
var gata ligger tyst och ren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
