Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det står ett starkt oeli festligt sken
kring lius och träd; i alla torg
står morgonluften frisk och hög,
och se, en snövit fjäril flög
ur porten till vår egen borg!–––––
Å sol, må som i dag du skina
på striden ner från himmel blå —
må städs den i ditt tecken stå!
Lys kämparna, de äro dina!
De äro vågor i en flod,
som glider fram
trots mur och damm —
de äro grenar av en stam,
som väser stark och sund och god,
som rak och lugn skall stånda
i storm och nöd och vånda!
Oron gällde blott ett: hur lätt kan
ej ur en obetydlig liten konflikt på
detta bataljfält, som omfattar ett helt
stort land, flamma upp en kravall som
blir allvarsam, där arbetarna,
utmanade av någon huvudlös eller brutal
åtgärd, tappa besinningen och
”ordningsmakten” får en anledning att
visa att i dess vapen ligger ändå
”samhällets” värn och fäste! Hur
lätt kunde inte särskilt elementer
från ”den borgerliga skyddskåren”
verka provokatoriskt! Polisen
hade visserligen i ett anfall av gott
omdöme visat denna nutidens
”gyllne ungdom” en smula tillbaka inom
marginalen, men vem svarade för vad
någon av dessa farligt nitiska
frivilliga kunde finna på?
Men arbetarnas trygga
självbehärskning kom dem som fruktat för
tänkbara förlöpningar nästan att blygas.
Däremot inverkade det mönstergilla
lugnet och storstrejkens fasta ordning
icke på minsta sätt nervstillande på
”samhällets” riddare i borgarpressen.
Massanslutningen, som naglade fast
alla fiaskoprofetior och visade att
kampen skulle bli allvarlig, kom
tvärtom vreden att koka som aldrig förr.
Floden av smädelser mot
strejkledningen yrde och skummade. Att några
arbetargrupper, som ryckts med av
massrörelsen, härvid brutit sina avtal,
gjordes till utgångspunkt för en
mora-litets-kampanj, som i sin oäkthet och
sitt egenrättfärdiga larmande redan
påminde om nationalist-vrålet från
1905. Frikorten, denna naturliga
konsekvens just av storstrejkens li u m
a-n a undantagsbestämmelser, dessa
intyg för alla mötande att det arbete
som utfördes icke skedde i
strejkbry-teriets tecken, dessa som nyss t. o. m.
överståthållaren förklarat oangripliga
som ”rekommendationer” från enskild
till enskild — de blevo alldeles särskilt
föremål för borgerligt ursinne. Man
såg ju t. ex. ”A.-B.” på det grövsta
smutskasta Herman Lindqvist, därför
att en läkare för ett sjukbesök —
genast fått en droska! Och enstaka
smärre missgrepp, såsom den
meningslösa strejken av några dödgrävare,
gjordes till riksviktiga tilldragelser,
vilka dömde hela storstrejken. Det
fanns visst utländska nyhetsblad, som
ej fingo veta annat än detta från sina
härvarande själsfränder.
”Intet vilddjur är så ursinnigt som
en bourgeois, vilken värjer sin
pän-ningpung”, skrev Mars en gång, jag
vill minnas efter juni-upproret i Paris
1848. Augusti-strejken 1909 i Sverge
har visat att stora delar av vår
borgarklass bli komplett rabiata i en
social kamp, även om deras pung är långt
säkrare än i vanliga tider och än
mindre någon kröker ett hår på deras
huvud. Att bara deras
bekvämlig-h e t störes är nog — och så
naturligtvis klassvreden mot ’’den
tjänande brodern”, som inte utan vidare står
till reds, när man erbjuder sig att som
vanligt betala hans tjänster. Skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
